Cirkusen igång – Sverige bra, men mycket kan bli bättre…

Som involverad i många stortävlingar på speakersidan ska jag vara försiktig med att kasta sten i glashus, men det var saker som jag reagerade på i helgen och som i mina ögon har försämrats på de drygt 20 år jag har följt världscupen i längdåkning på plats.
För det första var det många tränare och ledare som reagerade på de såkallade coach-zonerna. Idag verkar det som om TV vill jaga bort alla som inte löst biljett och står på stadion. Det ger i mina ögon tråkiga TV-bilder med en massa snö och några skidåkare. Inget av den täta stämning som man upplever till exempel i Tour de France med etapper som Alpe d’Huez.
Jag menar inte att publiken ska stå helt inne i spåret, men nu verkar det som om flera arrangörer ser det som sin huvuduppgift att jaga folk bort från området.
Själv råkade jag stå en halvmeter in framför en reklamskylt när jag skulle fotografera Charlotte Kallas avslutning i stafetten. Inom 30 sekunder var det fyra vakter som skulle slänga bort mig…
Och åkarna får knappt några tider alls på spåret, tränarna står i små grupper som i vissa tävlingar kan vara direkt farliga. Vid till exempel masstartstävlingar kan det uppstå situationer, som vid OS i Pragelato 2006 då en tysk ledare regelrätt sprang ner Petra Majdic mitt i klungan när alla skulle samsas på en liten yta.
Dessutom vill TV-tittarna också se coachingen samt publiken, där de kanske ser någon de känner igen.

 

SÅ NÅRA var Anna Olsson att krocka med italienskan Antonella Confortola som kom från ett annat spår och rasade in över Annas utförsbacke… Foto: KJELL-ERIK KRISTIANSEN

Livsfarlig bana
Jag är sällan rädd på skidtävlingar, men i lördags var jag oerhört skraj att en olycka skulle inträffa ute på banan på det skarpa föret.
I en kurva precis nedanför där jag stod grejade inte åkarna kurvan och kom ut i spåret bredvid. Där kom andra åkare i full fart nerför och det var Guds lycka att ingen skadades.
Närmast var det när italienskan Antonella Confortola seglade ut i staketet och Anna Olsson på väg nerför nästan fick göra en tvärnit för att inte krocka.
Åkarnas säkerhet kommer alltid i första hand, men det här var absolut inte bra…

Flera varv
Damstafetten var direkt tråkig att titta på om man stod ute i skogen (där man helst inte skulle vara, tydligen…). Det borde finnas regler för att man ska ha minst två varv per sträcka, så att åskådarna får se åkarna flera gånger.
Med en femkilometersslinga per sträcka hinner man både pissa, fika och prata med andra innan åkarna kommer tillbaka igen…
Och det håller inte när vi snart skriver 2010!

 

Stämningen efterlyses
I norska VG efterlyser man i måndagens tidning stämningen. 3.000 såg Petter Northug och Charlotte Kalla avgöra de två stafetterna.
Frispråkiga Öystein ”Pölsa” Pettersen vill ha mer av ishockey-stuket med åkare som kommer in och presenteras till fyrverkerier och häftig musik. Flera åkare vill ha mer underhållning på stadion och även Norges sportchef Åge Skinstad säger sig villa ha såna saker.
Nu besämmer istället TV allt – och om inte så kan det blir som på skid-VM i Liberec där de med vanliga biljetter kom långt undan mål och uppgörelser. Istället gapade läktarna vid målet tomma med dyra VIP-platser som ingen hade råd att köpa…
Jag tar gärna fyrverkerierna, öltälten och allt det där andra som ”Pölsa” efterlyser.
Gräsroten måste också få en show om de ska komma ut.

Privata lag – ja tack
I vårt grannland har också vågorna gått högt den sista tiden om privata lag eller inte. Guldkalven Petter Northug har stått i fokus och det hela har blivit en upphetat debatt där skidpresidenten Sverre Seeberg till slut hotade med att ta licensen från Northug om han inte vill åka i landslaget.
Jag har alltid varit för att man själv ska få välja vad man vill göra och jag studerade i helgen Team Xtra personell och deras förberedelser. Dom har alla element som landslaget har från logistik till vallare.
Varför stoppa en utveckling som redan är här…? Och som dessutom kan ge längdåkningen intressanta konstellationer typ dom som redan har gjort proffscyklingen så populär…?
Mer taktik och mer spekultationer. Större sponsorer och större intresse.
Sedan får var och en fundera på om man har tagit steget in i 2000-talet eller står kvar i myllan och funderar vad som egentligen händer. Med eller utan licens…

Bra av Sverige
All heder åt de blågula åkarna i säsongspremiären. En seger i damstafetten och två tjejer på pallen var imponerande. Likaså Hellners slutsträcka i stafetten.
Det här var en öppning som gör att intresset i Sverige håller sig. 45 journalister på landslagets presskonferens i fredags är inte normalt. Helt klart att det är OS-säsong och många vill rapportera om våra OS-hopp.
Hoppas det intresset håller i sig hela vintern.
Då är det viktigt att Sverige inte ställer upp med något B-lag i Tour de Ski – för då är journalisterna snart borta…