Annonsör
Annonsör



Annonser












Artikkelarkiv - historisk

.

Krönika: Långloppsteamen här för att stanna! och Historien Mika Myllylä, skidsportens värsta mardröm

Dagens krönika handlar dels om utvecklingen vi nu ser bland långloppen. Sedan kan man förstås inte undvika att beröras av Mika Myllyläs tragiska bortgång.

 Det tog alltså några halvt darriga år, men nu är konceptet med privatlag etablerat i långloppssammanhang och nu i veckan avslöjades att norska team United Bakeries, som tidigare har båda de gamla traditionella giganterna Thomas Alsgaard och Jörgen Brink som på senare år gått över till långlopp och dessutom varit framgångsrika i det värvat ingen mindre än Petter Northug. Det som är kul är att det även finns utmanare, och riktigt starka sådana. Team Xtra Personell har bröderna Aukland, varav både Jörgen och Anders vunnit Vasaloppet och Fredrik som blivit succécoach åt Dario Cologna samt inte minst den sympatiske Brunfloåkaren Jerry Ahrlin som varit så nära flera gånger och nu inget hellre vill än att äntligen få vinna Vasaloppet. I Team Exspirit har man rutinerade namn i form av bland andra Vasaloppsspecialisten Oskar Svärd och totalvärldscupsegraren Mattias Fredriksson som gör ett sista ryck och satsar helt på långlopp. I de långa loppen och framförallt Vasaloppen blir serviceapparaten med vallning och drickalangning också mycket viktig och det har blivit en absolut nödvändighet att detta funkar för att man ska ha en chans om segern. Någon som tagit fasta på detta är Daniel Tynell som från och med i år också bjuder med brorsan Rikard i sitt Team Tynell. Det är alltså bara de två åkarna, men desto fler är inblandade i servicebite, man har en hel stab med allt från vallare till mentala rådgivare knutna till sig.

Även på damsidan blir både United Bakeries och Exspirit riktigt vassa då U-B har Sandra Hansson och Ex.har Jenny  Hansson och Susanne Nyström, med andra ord tre åkare som mer eller mindre dominerat de senaste åren. 

En intressant utveckling är också den att lagen insett att dessa gamla rävar inte håller hur länge som helst, utan alla lag börjar titta på yngre förmågor. Till exempel värvades under senvintern ifjol Anton Sjöholm till Exspirit och Xtra har den mycket lovande Simen Östensen.

Det har också blivit klart vad viktigt det rent affärsmässiga blivit och det klart, ska man presentera en åkare som Petter Northug som är en miljonindustri i sig själv blir det viktigt att man spelar på samma bana som de "riktiga" företagen. United Bakeries har till exempel en stor bagerikedja i ryggen och Xtra ett försäkringsbolag. Även PR-kupper som att Xtra presenterade Björn Dählie som ett "nyförvärv" tyder på att man försöker jobba mot media på en nivå som skidsporten inte sett tidigare. I och med etableringen av cupen Ski Classics som direktsänds på TV i hela Europa syns lagen mer och det ökar också för ännu fler intressenter.

Jag tror långloppsteamen kommit för att stanna. Det är skidsportens sätt att få samma (oförtjänt, eller smart etablerat?) stora utrymme i media som till exempel ishockeyn fått. Det är, till skillnad från traditionella världscupen också ett sätt att locka vuxna människor att börja åka skidor. Visst, att se Northug och Hellner göra upp i en sprint är såklart otroligt spännande och framförallt för ungdomar som skapar sina hjältar, precis som Northug och Hellner själva gjorde när de lekte Elofsson och Dählie, men det är inte direkt det gemene man kan efterlikna själva när man tar fram sina klassiska skidor och ger sig ut för att träna inför Vasalopet; Man tittar på Ski Classics och kan då relatera till de situationer och känslor man själv tampas med på motionsloppen. Återigen, långloppscirkusen utvecklas i en positiv riktning.

 

 

Skidsportens största mardröm

 

Denna vecka kan man såklart inte skriva en skidkrönika utan att nämna Mika Myllylä. Historien om nationalhjälten som fick såväl karriären som hela livet förstört i ett hårt slag då under hemma-VM i Lahti. Mika ertappades för dopning och erkände också att han dopat sig då och under en stor del av karriären. Den enda av de finska åkarna som verkligen erkände och också den som tog skandalen hårdast. Myllylä som var känd som en trevlig och ödmjuk person tog flaskan till tröst och det blev hans andra fall. Han söp bort såväl jobb som familj men fick återigen tidningsrubriker, denna gången var det dock skandaler och inte succéer som det skrevs om. Hälsoprofilen och skidkungen blev nu alkoholisten som vägrades resa med färjan till Sverige, som blev nekad på systembolaget, som blev dömd för misshandel och rattfylleri och som nu i veckan dog, bara 41 år gammal.

Myllyläs öde är tragiskt på många olika plan, självklart mest för att tre barn har förlorat sin far och föräldrar tvingats överleva sitt eget barn, men det är också ett skrämmande bevis på vilken syn på dopning man har i Finland. Man har fortfarande inte tagit ordentligt avstånd från dopning efter det stora avslöjandet 2001. Åkarna som åkte fast då och blivit i princip överbevisade har inte erkänt att de fuskat. Virpi Kuitunen fick komma tillbaka till världscupen och behöll sin avstängda tränare. Jari Isometsää gjorde också comeback i landslaget, långt ned i listorna visserligen men blev sedan företagare och marknadsföringschef för ett fotbollslag. Ingen verkar ha tagit särskild notis om att de en gång var föremål för den största skandalen i landets idrottshistoria. Avslöjandet i Lahti ses mest som en oturshändelse och medaljerna fick man inte behålla fast man "egentligen" vunnit dem. De lyckades smila sig ur det hela och blåneka i rättegången och har klarat sig rätt hyggligt.

 

Myllylä därimot, som erkände och bad hela folket om ursäkt fungerade inte på samma sätt. Skammen över att ha fuskat blev för stor. Av samhället uppmärksammades han inte mer än att man tryckte skandalrubriker och tog paparazzibilder på stjärnans förfall. Mika blev det på förhand dömda offret för ett sjukt system. Ett offer som förr eller senare faller på grund av ett system av fusk som också måste bygga på lögner, ibland små och ibland stora. Inte för att Idrottssverige står utan skandaler själv, till exempel fick brottaren Tomas Johansson som stängdes av för dopning vid OS 1984 men kom tillbaka och fick bragdguldet redan 1986, men jag tror faktiskt på Elofsson och de andra när de hävdar att de inte dopat sig. Rättegången i Finland som avslutades nyligen handlade egentligen om en incident 1998 där en journalist hävdade att det finska skidlaget var dopat varpå hans nyhetsbyrå stämdes av skidförbundet. 2011 var ordningen den omvända när nyhetsbyrån istället stämde skidförbundet för mened. Något sådant har aldrig kommit fram om de svenska, eller norska åkarna och jag tror också det har sin naturliga förklaring, det är jobbigare att hålla liv i lögnen än att bara köra rent spel.

Jag hoppas innerligt att vi nu har sett slutet på den kanske värsta mardrömmen skidsporten fått och förhoppningsvis kommer få uppleva och att dagens åkare tävlar på lika villkor. Självklart har alla olika ekonomiska förutsättningar,men som en norsk landslagsledare svarade en åkare på gränsen till landslaget men som klagade på att de i landslaget hade bättre förutsättningar: Hört talas om träning? Det är helt gratis, vet du!


Tävlingar och Evenemang

 09/03/2018Resa till Engadin Skimarathon med GSToursLängdåkning
 24/03/2018TornedalsloppetLängdåkning
 14/04/2018Fjälltopploppet motionsklass
 25/04/2018Resa till Svalbard Skimaraton med Global Sports Tours (GStours)Längdåkning
Se hela schemat
Annonsör
Annonsör
Annonsör
Annonsör
Annonsör
Annonsör