Annonsör
Annonsör



Annonser












Krönika

Nordisk skidkamp när den är som bäst: Alla tre länder på pallen i ett VM. Foto: NordicFocus

Nordisk skidkamp när den är som bäst: Alla tre länder på pallen i ett VM. Foto: NordicFocus

Krönika: Två totalt olika brödrakamper

Redaktören funderar kring Sveriges klassiska och trevliga brödrakamper i spåren. Den med Norge, som precis åter nått fornstora dimensioner, och den med Finland som kom av sig tvärt för tio år sedan, nästan byggdes upp igen, men som nu åter fått en bitter käftsmäll på grund av en ensam men usel fuskare.

Jag har absolut inget emot vare sig Island, eller Danmark (förutom att de börjat bli läskigt främlingsfientliga, men alltför många svenskar, norrmän och finnar har som bekant följt i de smutsiga fotspåren också, så nog om politik nu!) men när det gäller en nordisk kamp i skidåkning får ni ändå räknas bort. Då innebär Norden (det heter ju till och med nordisk skidåkning på flera språk) om Sverige, Norge och Finland. Nu snackar vi inte om politik, eller ens en intressekonflikt här, det ska göras klart direkt. Låt oss istället se den nordiska skidsporten som en familj, som självklart också har sina duster emellanåt, men allt som oftast stöttar varandra.

Brödrakampen är tillbaka på allvar, men det missade Radiosporten

Det var i lördags jag inte hade möjligheten att se hela herrtävlingen på TV. Jag tänkte att, det går ju alltid att lyssna på den på radiosporten i bilen. Inte en chans. På P4 sändes ett program som handlade om film och musik och inte ett ord om skidåkning. Inte för att jag har något emot lite kultur på radion, men dygnet har faktiskt 20 andra timmar också än just när det är världscupöppning... Tack och lov fanns lösningen inte så långt bort. Via min mobiltelefon lyckades jag ratta in NRK sports direktsändning och där var det full fart på skidsnacket minsann. Äntligen kunde man följa tävlingarna igen och det blev bara trevligare och trevligare ju längre tiden led. Kommentatorerna hade såklart stenkoll på all norska åkare, som här i Sverige oftast räknas som "ännu en norrman", med undantag för ungefär Petter Northug och...inga fler... Det som dock var intressant var att de faktiskt hade lika bra koll på svenskarna!

Programmet verkade gå med tanken "Jaha, norrmännen ligger inte så bra till, men hur ligger svenskarna då, finns det någon av dom som det går bra för?" och man fick höra minst lika mycket intervjuer på svenska som på norska.

Vid tävlingens slut hade man fått höra såväl kommentarer om svenskarnas lopp, en intervju där Johan Olsson förklarade varför han kunde nästan lika tekniskt bra som Björndalen, ett ganska täckande personporträtt och intervju med Calle Halfvarsson samt en till, i mina ögon väldigt ovanlig intervju. Efter loppet spekulerade en, inte besviken, men istället mycket ödmjuk Petter Northug om morgondagens stafett. Northug som på fredagens presskonferens skämtade om att Sverige borde sätta in Gunde Svan för att kunna hänga med på stafetten var med ens lite orolig för hur Sveriges lag skulle se ut. Det var en speciell känsla att höra självaste Petter Northug tala om att, han hoppades verkligen att Calle Halfvarsson inte skulle gå ut med någon som helst ledning inför sistasträckan, för isåfall var Northug osäker på hur det skulle gå.


Nu vet vi ju alla hur det gick, Northug fick den sällskapsresa han önskat och gjorde sin berömda positionering och sitt berömda ryck på slutet, men Sveriges nya avslutare var inte alls långt bakom. Under loppet däremot var kommentatorerna mest upptagna av en enda fråga. Trots att såväl Frankrike som Ryssland fanns med i klungan var frågan hela tiden: "Hur långt är det bak till Halfvarsson nu då, försöker han rycka?".
Det intressanta var alltså att norrmännen börjat se "söta bror" som ett hot att räkna med, inte bara ibland utan hela tiden. Sverige ses av norrmänen inte längre som en blåbärsnation där man inte kan åka skidor på riktigt, som alla i Norge kan. Brödrakampen Norge-Sverige har äntligen åter nått till den nivå den var för många år sedan. Skillnaden nu är att svenskarna som åker femmilen i Kollen inte ska behöva ta med sig egen mat i ryggsäck. Det behövdes när Mora-Nissarna och grabbarna tog sig över gränsen för att vara med i det berömda loppet. Anledningen var inte att det saknades matkontroller, utan snarare rädslan att bli förgiftad av illasinnade norska supportrar och inte kunna fortsätta tävlingen.

Nej, nu ser vi en brödrakamp där norrmännen helst ser till att slå oss, men om det inte går gläds man åt våra framgångar. Hoppas verkligen alla svenskar också förstår denna mjuka hatkärlek och kan ta till sig den. Hoppas också Sveriges radio tar förnuftet till fånga och utnyttjar det enda medium som faktiskt alla i landet kan ta del av direkt och gratis och förmedlar skididrotten direkt där det händer och när det händer.

Gick till det yttersta, rakt igenom taggtråden och passerade gränsen


En brödrakamp som definitivt kan ses som lite bittrare i skidsammanhang är väl annars den mellan Sverige och Finland. I tio års tid har finsk skidåkning försökt rentvå sig från det enorma svek som uppdagades när det visade sig att ett helt landslag varit dopat under sitt eget VM. Skandalen tog proportioner långt utöver idrottens gränser. I somras drogs det hela till sitt yttersta, rakt igenom taggtråden och passerade gränsen. Mika Myllylä, uppväxt i Trollhättan som innan Lahtis -01 var känd som den mest sympatiske och ödmjuke skidåkare och segrare man kunnat tänka sig tog skandalen hårdast. Efter ett decennium med fylleri, slagsmål och misär där Myllylä flera gånger försökt komma tillbaka och be om förlåt fick ett tragiskt slut. Mika Myllyä hittades död, ensam i sitt hem. Då borde Finlands mörka dopningshistoria definitivt varit över.

Så blev det inte.

Bara någon vecka innan världscupen drog igång visade det sig att en ny fuskare uppdagats. Juha Lallukka, som många minns efter att han gjort ett infernaliskt ryck i VM-stafetten fastnade i ett prov för tillväxthormon. Lallukka hade i våras tackat nej till att vara med i landslagets verksamhet och körde istället sitt eget race. Det verkar också som om han verkligen gjorde det, på samma vis som en vis tysk som bytte medborgarskap till Spanien (Johann Mühlegg, åkte fast för dopning 2002)... Visst drabbar avstängningen Lallukka själv, men det är faktiskt något ett helt lands skidåkning får sota för. De andra åkarna i landslaget, som till exempel Aino-Kaisa Saarinen som i flera år till och med redovisat sina blodtester på nätet, Matti Heikkinen som tog ett guld i Oslo-VM med flera som förmodligen är helt rena får direkt mer misstänksamma blickar, än de haft de senaste tio åren riktade mot sig

Finska skidåkare förtjänar mer än så. Denna gången gick flera åkare ut i pressen direkt och uttryckte sin avsky mot vad Lallukka gjort mot sporten och det tror jag var bra. Det som är synd är att det drabbar åkarna. Finska landslagsåkarna har precis gått igenom en jobbig period med bråk med skidförbundet som egentligen ska stötta skidåkningen angående ett landslagskontrakt och så kom då det här. På något vis blir det ändå åkarna som får ta värsta smällen. Det är de som syns utåt och det är också de som alla kraven ligger på. Hoppas verkligen detta var sista gången någon finsk skidåkare var dopad, men om det finns fler, hoppas verkligen vi får läsa om det igen och att alla andra åkare reagerar lika samlat och starkt igen och visar att, detta är inget som hör ihop med idrotten, överhuvudtaget.


Tävlingar och Evenemang

 07/12/2017Skid- & YogalägerLängdåkning
 17/12/2017Östersund ClassicLängdåkning
 06/01/2018Nordic Ski MarathonLängdåkning
 06/01/2018Camp RipanloppetLängdåkning
 07/01/2018AXA Ski MarathonLängdåkning
 10/01/2018Resa till Kaiser Maximilian Lauf med Global Sports Tours (gstours.se)Längdåkning
 11/01/2018Vasaloppsläger i FalunLängdåkning
 18/01/2018Skid- & Yogaläger
 24/01/2018Resa till Marcialonga 2018 med Global Sports Tours (gstours.se)Längdåkning
 27/01/2018Östersund Ski MarathonLängdåkning
Se hela schemat
Annonsör
Annonsör
Annonsör
Annonsör
Annonsör
Annonsör