Mora-Nisse var redan innan femmilen världens skidkung, men inför femmilen tvivlade många på Östnorssonens form. Acklimatiseringsproblem med klimatsjuka gjorde att Mora-Nisse inte riktigt stod att känna igen i 15-kilometerstävlingen där han slet sig i mål som femma.

Men till femmilen hade Mora-Nisse kvicknat till och genom ett taktiskt väldisponerat lopp kunde han vinna guldet, 4,32 min före Harlad Eriksson från Örträsk och IFK Umeå. Finländaren Benjamin Vanninen knep bronset.
Sällan eller aldrig har en värdigare olympisk mästare korats än den rosenkindade gentlemannen från Mora som av media beskrevs som prydnad för sin sport.
30 åkare från nio nationer ställde upp. Man åkte 2 x 25 km. Halvvägs in i tävlingen ledde Harald Eriksson på tiden 1,48,46, följd av Mora-Nisse Karlsson på 1,49,49 och Benjamin Vanninens 1,52,37.
Mora-Nisse, med nummer 23 på bröstet, kom sedan som klar ledare till 36 km. Då hade han 50 sekunders försprång på Harald Eriksson. Vid 45 km var avståndet utökat till 3,.46 min. Och i mål kom alltså Mora-Nisse 4,32 min före Harald Eriksson.  Det var liksom inget snack om saken.
I målfållan sa Mora-Nisse ödmjukt till media:
– Jaså, har jag verkligen vunnit? Är det riktigt säkert nu då, så det inte kommer någon på slutet med bättre tid.

Mora-Nisse hann prata med farbror Sven Jerring i radio, hälsa hem till Mora, få av sig skidorna och friska upp sig med en mugg varm mjölk innan ”Sme-Harald” dök upp som olympisk silvermedaljör. Bröderna Vanninen, Benjamin och Pekka, kom trea och fyra. Femma blev Mora-Nisses kompis och klubbkamrat, Anders Törnqvist, som avslutat bra efter en omvallning som tog fem minuter.

Fjärde svensken i tävlingen, Arthur Herrdin från Lillhärdal, körde omkull i den svåra Celerina-backen på andra varvet och slog sig medvetslös. Det var med andra ord en tuff OS-bana där Mora-Nisse krönte sin karriär med ett efterlängtat OS-guld.

Journalisten Gunnvald Håkansson på tidningen Frisksport skrev: ”Han arbetade både effektivt och snabbt. Kraftfullt och elegant i ett slags sympatiskt ursinne, segrarsinne. Han var en symbol för det skönaste man kan skåda av seg, styrkeutvecklande, sällsynt manligt storidrott”

Själv har Mora-Nisse skrivit i sin bok ”I Vita Spår” ”Kulmen på min idrottsbana var nådd. Jag förstod det, när jag stod på prispallen påföljande dag och även under den middag som Svenska Skidförbundet ordnat på vårt hotell några timmar efter 5-milsloppet.

Resultat OS-femmilen 1948: 1) Nils Karlsson, Sverige, 3,47,48 tim, 2) Harald Eriksson, IFK Umeå, 3,52,20, 3) Benjamin Vanninen, Finland, 3,57,28, 4) Pekka Vanninen, Finland, 3,57,58, 5) Anders Törnkvist, Sverige, 3,58,20, 6) Edi Schild, Schweiz, 4,05,37, 7) Pekka Kuvaja, Finland, 4,10,02, 8) Jaroslav Cardal, Tjeckoslovakien, 4,14,34, 9) Christian Björn, Norge, 4,15,21, 10) Martin Jaere, Norge, 4,17,11.

Källa: Vidar Martinells bok Svenska olympiska segrare