I vintras vann han både individuellt och team sprint här och minnerna är goda.
- OS är givetvis det stora målet och träningen är inriktad mot det. Men jag gör inga stora ändringar från förra året. Det var inte träningen som gjorde att jag inte lyckades på VM och i världscupen - mer stolpe ut det mesta av tiden…
Emil har analyserat den gångna vintern och kommit fram till att formen var bra och att det inte var orsaken till att det varken blev VM-medalj eller seger i sprintvärldscupen totalt.

Hårdkör en månad tidigare
- Nu har jag börjat träningen en månad tidigare än förra året och det är väl en skillnad. Märker på kroppen att jag kommit igång ordentligt, det är ömt överallt. Mest sliter jag med fötterna just nu.
Träningen består för det mesta av rullskidor och löpning, Emil har också fuskat lite i orienteringsskogen.
- Hittils har jag tränat mycket ensam här i Östersund. Många i landslaget, som Johan Olsson och Mats Larsson, har varit sjuka en längre tid, så det har bara blivit att jag varit ensam, säger Emil.

Möter Ola i sommar
Han säger sig ha försökt städa undan så många uppdrag som möjligt under sommaren för att koncentrera sig och fokusera på träningen. Men den 2 juli kan han redan få revansch på världsmästaren Ola Vigen Hattestad.
Då möts nämligen några av Sverige och Norges bästa sprinters i en “landskamp” på gränsen mellan Töcksfors och Ørje, där Ola kommer från. Förutom Emil är Thobias Fredriksson och Martin Larsson klara, medan Ola kommer att ta med sig landslagskompisarna Børre Næss och Øystein “Pølsa” Pettersen som det ser ut idag.

Ser formel-1 i Monaco
- Dessutom ska jag till Monaco för att titta på formel-1. Farsan fyller 60 år och det ska vi fira med en resa till Monaco, säger Emil, som kanske lär sig några tricks från världens snabbaste bilförare i det lilla landets gator…
- Vi får se, men som sagt: Det mesta går som tidigare, men är mer spetsat mot just OS-banan i Kanada. Det är där jag hoppas kunna hitta toppformen, säger Emil Jönsson, som kanske är Sveriges största guldhopp på längdsidan i Vancouver 2010.