Jenny Hansson från Liikavaara utanför Gällivare har haft en enastående säsong på damernas långsloppsvärldscup. Två gånger har hon stått överst på pallen (Jizerská Padesatká och König Ludwig Lauf ) och tre gånger har hon varit tvåa (La Sgambeda, Marcialonga och Vasaloppet.

Jenny har skrapat ihop 458 poäng och har en förkrossande ledning till tvåan Sandra Hansson på 280 poäng. Om andra- och tredjeplatsen blir det hårt mellan just Sandra, Hilde G Pedersen och den tredje svenskan Nina Lintzén i avslutningen av maratoncupen med norska Birkebeinerloppet.

Satsat hårt på cupseger

Jenny Hansson har satsat hårt på cupen i vinter med det uttalade målet att ta hem slutsegern över de tio loppen för första gången i sin karriär.

Och segern i totalcupen betyder massor för henne.

– Det är skönt att äntligen ha lyckats, det känns stort att vinna. Även sponsormässigt betyder det en del, nu blir det lättare att satsa vidare.

Hur har du firat?

– (skratt) Inte så mycket, faktiskt. Segern är ju klar på papperet men jag vill köra sista loppet innan jag tar ut segern. Kanske låter konstigt, men det krävs så pass mycket laddning att åka och så vill jag göra bra ifrån mig i Norge. Börjar jag fira innan blir det svårare att plocka fram det som krävs. Dessutom känns det som jag är lite på uppgång igen formmässigt.

Tycker du att statusen har ökat på FIS Marathon Cup?

– Absolut. Dels har konkurrensen blivit tuffare både på dam- och herrsidan, sen har ju TV-sändningarna kommit till i Vinterstudion (SVT, reds. anm.) från flera lopp. Det gör att vi blir lite mer folkkära. Sen tävlar vi ju tillsammans med både elit- och motionärer i loppen, till skillnad från traditionella lopp, vilket gör att många får en närmare relation till oss.

Förbundet satsar ju allt på traditionella landslaget, besviken?

– Nja, feedbacken är ju inte den bästa, men det är bara att gilla läget. Jag vet vad som gäller, att satsningen sker på de traditionella åkarna. Men jag har jättebra stöd från det Militära landslaget som har lägerverksamhet tillsammans. Jag har inte hållit den här nivån i vinter utan den satsningen där också Susanne Nyström och Maria Gräfnings finns med.

Man har ingen känsla av att du Sandra Hansson, Nina Lintzén och andra duktiga långloppsåkare har någon större gemenskap?

– Nej, det blir ju så när alla satsar på sitt håll och utan ett landslag. Sandra, exempelvis, tränar ju i Norge och har ju också varit borta från skidåkningen väldigt länge. Sen kommer vi ju från helt skilda delar av Sverige.

Många spekulerar i hur ni står er mot de traditionella åkarna, hur är jämförelsen?

– Toppen i långloppen har blivit mycket tuffare, du kan inte göra ett dåligt lopp och vinna. Samtidigt sliter det på ett annat sätt att ligga ute och åka långlopp vecka efter vecka, så det inverkar förstås på resultaten i andra tävlingar. Men Hilde har visat att hon hänger bra med i världscupen och Sandra åker bra på traditionella lopp. Själv älskar jag at tävla och åker allt jag kommer över (skratt) därmed kanske jag inte har så många riktiga toppar traditionellt.

Nästa år är det OS med en tremil i masstart?

– Jag kommer att satsa mer på traditionellt nästa år för att se om jag kan kvalificera mig. Det blir inte samma fokus på långloppen, det är omöjligt. Kanske att jag åker ett par.

Hur tränar man för att klara långloppen?
– Jag tror inte det skiljer så mycket träningsmässigt, det handlar mer om att ändra fokus. Sen är det en speciell trötthet, en konstig form av utmattning där man ändå måste våga åka tufft genom loppen och våga ta ut sig.

Vad är dina styrkor?

– Jag är stark i överkroppen som jag kan utnyttja i stakningen. Och så gillar jag äventyr och multisport. Jag har också jagat sen jag var liten och är van att vara ute i skogen och kunna prestera en lång tid. Tror de faktorerna spelar in.

Något annat som gör dig till en bättre långloppsåkare?
– Jag kör ibland lite längre pass, tränar mer överkropp. Jag stakar under längre pass, ibland på gränsen till galna ställen uppför berg i Andermat (skratt) som kanske inte så många andra skulle genomlida.

Gym?

– Nej, styrketräningen sker mest på skidor eller rullskidor.

Till sist: ett stort grattis från oss på längd.se och lycka till i Birkebeiner.

– Tack för det.

Fotnot: Efter Engadin Skimarathon är det också klart att italienaren Marco Cattaneo tar hem herrarnas FIS Marathon Cup. Det 10:e och sista loppet, norska Birkebeinerrennet, körs 21 mars.