Mats Ainegren vid Sports Tech Research Centre, Mittuniversitetet, har lett forskningen där man studerat effekterna av ”drafting”, det vill säga att minska luftmotståndet genom att ligga bakom en annan åkare.

– Det är känt sedan länge att det ofta kan vara fördelaktigt att ligga i rygg i längdåkning. Men hur fördelaktigt och under vilka omständigheter är det ingen som vetat. Genom siffrorna vi tagit fram blir det tydligare för åkare och tränare hur stor vikt man bör lägga på denna aspekt under träning och tävling, säger Mats Ainegren till idrottsforskning.se.

I experimenten som genomfördes på ett stort rullband i en vindtunnel testades hur syreförbrukning (VO2) och hjärtfrekvens påverkades av att ligga först på rullbandet jämfört med att ligga bakom en annan åkare. Totalt deltog tio manliga och tio kvinnliga elitåkare i studien. Effekterna av ”drafting” studerades vid olika åkhastigheter och motsvarande fartvind och åkarna använde sig i testet av dubbelstakning i klassisk stil.

Resultaten visade att vid stakning i hastigheten 5 m/s eller snabbare gjorde det en signifikant skillnad på både syreförbrukning och hjärtfrekvens att ligga bakom annan en åkare, kontra att ligga först. För herrar var skillnaden i syreförbrukning cirka 3–5 procent och för damer cirka 2,5 procent. För damer krävdes det då att farten var 6 m/s.

– Det vi talar om här är sådana farter som eliten har på lättåkta stakpartier, till exempel i Vasaloppet. I den fart motionärer håller spelar det en marginell roll om man ligger framför eller bakom, det måste gå fortare för att luftmotståndet ska ha tillräckligt stor inverkan. Såvida det inte blåser motvind förstås. Då blir skillnaden ännu mer markant och effekter av ”drafting” intressant även vid motionärernas åkhastigheter, säger Mats Ainegren.

Du kan läsa hela artikeln i sin helhet här:
https://www.idrottsforskning.se/sa-mycket-energi-sparar-elitakaren-pa-att-kora-northug-taktiken/