Anna Jönsson Haag har kört två säsonger i Ski Classics. Här berättar den sjufaldiga VM- och OS-medaljören om senaste säsongen; om att aldrig ha åkt Vasaloppet och och om tankarna kring nästa säsong.

Anna Jönsson Haag slog igenom på den internationella seniorscenen säsongen 2007-08. Hon tog sina första världscuppoäng på premiären i Beitostölen där hon blev 24:a. Och sedan gick det snabbt; helgen därpå blev hon trettonde i Ruka och ytterligare en helg därefter blev hon femma på  milloppet i Davos.

Drygt ett decennium senare la hon satsningen på de traditionella distanserna på hyllan. I prisskåpet hade hon då fyllt på med ett OS-guld i stafett och två OS-silver; dessutom fyra VM-medaljer.

Men tävlingssuget fanns kvar och under de två senaste säsongerna har tvåbarnsmamman Anna Jönsson Haag tävlat i Ski Classics för Team Kaffebryggeriet.

Hur ser du på den senaste säsongen?
— Den blev inte som jag trodde. Jag trodde att jag skulle ha mer tid att förbereda eftersom båda barnen går på förskola, men som alla föräldrar till små barn på förskolan så kommer det sjukdomar ”med hem”. Så istället för att träna kämpade jag med sjukdom från april till november. Och så började säsongen; Jag missade det första loppet på grund av att jag hade feber, men i januari gjorde jag resultatmässigt bättre prestationer än vad jag någonsin kunde drömma om. Men det kändes så bra, säger Jönsson Haag till proxcskiing.com (systersajt till langd.se).

Under januari åkte hon in som sjua på Pustertaler Ski Marathon; nia på Prato Piazza Mountain Challenge och åtta i Marcialonga.

— När vi kom hem efter flera veckor i Alperna kämpade vi med sjukdom igen, och i slutet av säsongen handlade målet mer om att försöka hålla sig frisk och vara på startlinjen och försöka göra en bra prestation. Även om jag verkligen njöt av sista helgen uppe i norra Norge, speciellt Summit 2 Senja, där jag innan start bestämde mig för att åka mer avslappnat och njuta, vilket gjorde att jag hade mycket energi kvar mot avslutningen av loppet. Det var så roligt, säger Jönsson Haag om 20:e platsen i Summit 2 Senya.

— Höjdpunkten från säsongen var Marcialonga och tuffast var hemma i Orsa Grönklitt och Reistadløpet, där jag inte alls kände mig som mig själv.

HÄR HITTAR DU ALLA JÖNSSON HAAGS RESULTAT I SKI CLASSICS

Vilka planer har du gällande kommande säsong?
— Jag har inte bestämt mig ännu. Tiden får avgöra. Just nu tränar jag mindre än på ett tag, försöker hålla mig frisk och bygga upp min kropp igen med mycket löpning, styrka och crossfit. Och jag älskar det! Så vi får se. Men jag har inte haft chansen att starta i Vasaloppet än…

Du är en åkare med stor erfarenhet; vilka är dina tankar kring utvecklingen av långloppsåkningen?
— Jag är ingen person som lägger så mycket ansträngning på att tänka så mycket på det där eftersom jag tror att andra människor gör det bättre. Men jag gillar inställningen som det finns bland långloppsåkarna. Jag har gjort många saker under min tid som långloppsåkare som jag aldrig hade trott att jag skulle göra eller klara av när jag höll på med traditionell åkning. Så med det sagt tror jag att vi måste testa innan vi ger feedback, samtidigt som vissa idéer kanske inte är värda att prova. Och det är viktigt att nya idéer går genom människor som kan sporten mycket väl; annars finns det en risk att göra mer skada än nytta.

Vad var det som gjorde att du valde att testa långlopp?
— För mig var det utmaningen och äventyret som fastnade för mig. Jag har alltid gillat längre lopp, och det känns som att min kropp är mer formad för längre arbete. Så när jag slutade med traditionell skidåkning drömde jag om att tävla, men jag trodde inte att jag skulle göra två säsonger med ett norskt lag. Och dessutom njuta så mycket. Jag måste acceptera att jag inte är i den form jag var innan, men jag är ändå nöjd både när jag står på startlinjen och när jag passerar mållinjen, säger Jönsson Haag och fortsätter:

— Den största skillnaden är hur lång tid loppen tar och att du behöver göra träningspass som är längre än vad jag någonsin gjort som traditionell skidåkare. Och med små barn har det varit en utmaning! Men jag har haft mycket glädje av dem. Jag har tyckt om att träna mer specifikt än tidigare, med nästan bara stakning och längre pass med några block av intervaller.

Tränar du lika mycket nu som du gjorde tidigare?
— Nej, det är inte ens i närheten. Speciellt om vi ser på det senaste året. Jag tränar vanligtvis mellan 6 och 7 på morgonen, intervaller, styrka eller specifika pass som inte är längre än en timme. Sedan äter jag frukost, vi får barnen till förskolan och jag tränar mitt nästa pass. Så jag är ofta klar med en till tre timmars träning före lunch, och det är det! Det är inte mycket jämfört med tidigare, men mycket mer än många andra mammor med små barn. Och mellan 11 och 15 jobbar jag.

Till sist, vad blir dina mål för nästa säsong?
— Att ha en stark kropp! Framtiden får utvisa vilka andra mål jag kommer att ha!