John Kristian Dahl, Team United Bakeries, 1:a:

Dahl överraskade sig själv med att bara komma till start efter en ryggen låste sig så sent som i torsdags.

– Jag åkte bara meter för meter och försökte vara med lite till. Jag hade inga krafter kvar efter Evertsberg. Jag klarade att åka någorlunda tekniskt men klarade inte att hålla upp huvudet. När startskottet gick så högg smärtan i för varje stavtag. Sen blev jag lite varmare efter hand och det gick lite bättre. Men jag hade ingen kraft i armarna. Jag småsläppte fältet flera gånger uppför mot Oxberg och Gopshus. Före Eldris låg jag väl en halvminut bakom täten.

När trodde du ändå att chansen till seger fanns?
– Jag prövade att vara med hela tiden och jag såg Johan (Kjölstad) där framme. Även om jag var helt färdig så om jag såg en möjlighet att avancera en plats eller en meter så gjorde jag det.

– Jag gav aldrig upp. När vi kom till Moraparken så var vi inte så många, sa Dahl.

På frågan om vad han själv har som inte de andra har svarade Dahl så här:
– Det gäller att gräva djupt, det gör det, fortsatte norrmannen.

Vad betyder segern med tanke på besvären du haft med ryggen dagarna innan?
– Det är helt fantastiskt. Vi har fått slita i vinter hela laget och jag själv har fått slita. Med de problemen jag hade före start så var jag bara väldigt glad att jag kunde starta.

– Att det skulle gå bra hade jag inte ens i tanken. Det var en seger i sig själv att kunna stå på start.

Men du har haft en bra träningsperiod innan ryggproblem kom i torsdags!
– Ja, jag hade ett väldigt flyt de sista tre-fyra veckorna. Jag fick gjort det jag skulle och innan ryggen small hade jag gjort allt och kände att formen var bra. Jag hade fått de svar jag ville. Sen snoddes allt upp på en sekund. På torsdag kväll klarade jag inte av att lyfta armarna över huvudet. På fredagen kunde jag inte åka ordentligt på skidor. På lördag såg jag bara 50 procents chans att det skulle bli start. Så det är ett mirakel.

När det gick så fort som det gjorde direkt från start så var det inte lätt för Dahl att komma in i loppet heller.

– Jag var så stel i ryggen så det kändes som jag gick på max hela tiden. Pulsen var inte så hög som maxkänslan men muskulaturen var sliten. Ryggen hade stått i spänn i tre dagar. Jag var helt tom i armarna. Jag hade inget att ge i uppförsbackarna.

Och ändå kan du vinna!
– Ja, det är ju ett flackt upplopp.

Andreas Nygaard, Team Santander, 2:a:

Det var nog många som trodde att spurtfantomen Nygaard skulle ta segern när han var med längst fram in på upploppet. Men Dahl vräkte sig förbi sin landsman på insidan på slutmetrarna.

– Det var som ett krig på slutet när det var så många med. Man försöker hitta ett bra spår, att få rätt rygg. Det var motvind idag så man ville inte vara för tidigt ute. Till slut så går folket bara på det dom har.

– Jag var ofantligt sliten. Jag gav det jag hade och Dahl kom fort på slutet på vänsterspåret.

– När man är så nära… man drömmer ju om att vinna det här loppet, så är det ju. Man vet att man får inte så många chanser. Men John Kristian var bättre idag.

– Min plan har ju varit att vinna 2018. Den la jag 2010. Vi får se, det är nästa år det ska ske. Det är bara hem och träna mer

Markus Ottosson, Lager 157 Ski Team, 4:a:

Ottosson var offensiv i slutskedet av loppet och blev precis som i fjol bäste svensk. Då sexa och nu två placeringar bättre.

– Vi hade en plan att göra något med 15 kilometer kvar. Men det var svårt eftersom det gick lite tyngre när man låg först. Men vi ville inte ha 30 man in utan en mindre grupp.  Jag var sjukt pigg på slutet. Det fanns inget stopp nästan. Det var kul. Det var först i Auklandbacken jag kände något, men jag återhämtade mig snabbt efter kurvan och kände att jag hade kvar kraft på upploppet. Men jag fick inte till det helt optimalt och fick gå lite mellan spåren på slutet. Det var inte helt optimalt, berättade Ottosson.

– Men det är så himla kul att få till det på Vasaloppet.

Jens Eriksson, Team Santander, 8:a:

– Det kändes bra halva loppet sen har jag haft det slitigt med magen. Haft problem att få i mig vätska och haft kramp sen Evertsberg. Det var fruktansvärt slitsamt, berättade Jens.

Inför avgörandet. Hur tänkte du då?
– Jag bet i så mycket det bara gick och gav precis allt jag hade, sa Jens samtidigt som det krampade till i högerarmen så mycket att Jens gav ifrån sig ett lite skrik mitt i intervjun.

– Det var kramp hela vägen på slutet.

Tankar om din prestation nu efter loppet?
– Det är ju skönt att man är med igen men. Samtidigt är man med i på upploppet så är man besviken att man inte är däruppe. Så är det ju.

Oskar Kardin, Team Serneke, 10:a:

Kardin slutade som tionde man, precis som förra året.

Hur upplevde du slutdelen av loppet?
– Det var riktigt tufft tycker jag. Det kändes bra hela vägen men det har också gått fort hela vägen. Petter Eliassen körde ju våldsamt hela vägen.

– Mot Eldris blev det en lite lucka framåt som jag fick täppa till. Då blev jag lite trött där, brände lite krut där. Sen var jag trött men det kändes ändå bra i Moraparken. Jag låg och sparade mig lite där. Jag tänkte jag skulle ligga där, jag låg i rygg på John Kristian, det var ju en bra rygg.

– Sen när vi kom över Auklandbron blev det en lite tempoökning till och då orkade jag inte.

En tuff dag alltså!
– Ja, det var det verkligen. Det var full fart större delen av loppet. Så fort det gick lite lugnare så gick Eliassen upp och drog.

Fredrik Byström, Lager 157 Ski Team, 11:a:

Byström har aldrig hängt med till slutet i Vasaloppet tidigare år. Nu jobbade han för att ge teamkompisen Markus Ottosson ett bra läge

Du var med längst fram på slutet!
– Jag försökte hjälpa ”Otto” fram. Det var så jäkla nära att han fick vara på pallen.

– Det var en mycket bra laginsats idag av oss.

Din egen känsla efter loppet?
– Jag är jättenöjd. Jag fick ut allt jag hade. Jag räckte inte till på slutet bara.

Men du har aldrig varit så här långt på Vasaloppet tidigare?
– Nej, verkligen inte. Så jag är supernöjd.

Markus Jönsson, Team Pioneer Investments, 15:e:

Markus Jönsson, som har varit nia som bäst i Vasaloppet och fem gånger topp 20 missade Vasaloppet förra året då att hans dotter, då bara 15 månader gammal, drabbats av diabetes.

– Då trodde jag att jag hade gjort mitt sista Vasalopp. Det var så det kändes, berättade Markus.

– Det var fantastiskt att jag kunde vara med så långt fram idag. Även om jag varit nia en gång så är det här min bästa prestation om man ser till startfältet, fortsatte 35-åringen från Tranemo.

Britta Johansson Norgren, Lager 157 Ski Team, 1:a:

Efter tre andraplatser i rad på Vasaloppet stod nu Britta som segrare. Det blev inte Katerina Smutna som kom direkt från VM i Lahtis som utmanade. Istället fick Britta kämpa riktigt hårt för att besegra Astrid Öyre Slind.

– Det var otroligt skönt att jag klarade av det. Det var kämpigt från Oxberg. Det är bara en sån otrolig lättnad att jag klarade av det. Jag är så trött att jag inte vet vad jag ska ta vägen, sa Britta. Hon fick rapporter att norskan började närma sig och då blev det extra viktigt att inte tappa de herråkare hon åkte med.

– Det var fokus hela tiden på att: ”släpp absolut inte ryggen på dom framför, vad du än gör”.

– Jag kände mig orolig när jag låg längst bak i klungan. Jag ville ju lika så långt fram som möjligt när det spricker upp. Det var det som gjorde att jag kom ifrån Astrid. Att hon började åka lite bakåt.

– Även om jag gick på rött och tyckte att det var jättetufft innan Oxberg så försökte jag ligga långt fram Den efterlängtade segern betyder mycket för Britta.

– Jag har jobbat väldigt hårt för den i flera år. Framförallt nu i sommar och fram till nu. Jag har försökt göra allt för att hitta formen hit.

– Jag kan också tacka Smutna för att hon utmanat mig så hårt och varit strax före. Jag har fått hålla fokus och försöka bli lite bättre för klara henne.

– Nu längtar jag tillbaka hit nästa år och hoppas på att jag kan ta en till seger.

Astrid Öyre Slind, Team United Bakeries, 2:a:

– Jag gjorde ett försök, sa Slind. Det blir lite avgörande vilka klunga man hamnar i på slutet. Det gäller att ha tro hela vägen in och hoppas på att man kommer i ett tåg som går fort. Britta var stark och hon förtjänade att vinna och jag är väldigt nöjd med min prestation. Det här var mitt bästa lopp i år.

Sara Lindborg, Team Serneke, 3:a:

Lindborg har haft en bra vinter med många toppresultat i Ski Classics.

– Det var körning från start som förväntat. Jag körde det jag hade men hängde inte med. Sen fick jag jaga lite klungor på myrarna. Därefter låg jag mest i stor klunga. På slutet försökte jag vara aktiv och gå ifrån Emilia, berättade trean Lindborg som därmed nådde sin bästa placering i Vasaloppet.

Hade du något kritiskt parti under loppet?
– Nej, jag tycker jag klarade mig bra hela vägen. Så det har varit skönt.

Bilder från Vasaloppets målområde och prisutdelning finns här på Längd.se:s Facebook-sida.