Under vintern har vi följt dem vecka från vecka i uppladdningen inför Vasaloppet. Vi har följt med Lars Kallin till Marcialonga och lyssnat till Jessica när hon kämpat mot vädrets makter i Knalleland.
Men gemensamt för dem båda är att de kunnat förbereda sig mycket bra, precis som vi på längd.se önskat. Både Lars och Jessica är att betraktas som motionärer, om än väldigt goda motionärer, men det är just med motionärens blick de levererat sina rapporter.
Här kommer en sista rapport från vasaloppsspåret.

Klicka här för att komma till Vasaloppsbloggen
 

ENGSTRÖMS VASALOPP

FAKTA
Namn: Jessica Engström
Ålder: 38
Bor: Sparsör, en mil norr om Borås, med stuga på Sollerön i Siljan.
Familj: Gift med Mikael och barnen Jonathan, 12, och Joakim, 10
Meriter: Ungdomsstjärna med en 3:e plats på Kalle Anka, 7:a och 10:a på USM, gick skidgymnasiet i Ulricehamn, har bland annat åkt fyra vasalopp som motionär
Aktuell: Som avgående vasaloppsbloggare


Hallå där Jessica, har du hunnit hämta igen dig?
– Jodå, det är bara bra, det var full rulle direkt kan man säga. Vi har haft snickare här som fasat ihop en massa golv…

Ojdå, det var nästan mer verklighet och vardagsslit än jag mäktade höra. Borde inte du vila från sånt efter de nio milen… Nåja, är du nöjd med Vasaloppet?
– Jadå, ganska nöjd.

Ganska…? Du hade ju som mål att klara sju timmar och du körde in på 6,52 i ett ganska så segt före trots att det var vintrigt och fint, det är ju strålande!
– Jo, men jag är nöjd också, tyckte faktiskt att det gick ganska lätt. Jag mådde lite illa efteråt bara, jag hade druckit så mycket olika saker. Jag gick in i väggen en gång för att jag druckit för dåligt, sen dess så blir det nästan tvärtom; jag dricker för mycket och blir illamående.

Upplever du att skidintresset ökat efter den fina vintern?
– Ja, det känns som folk har fått upp ögonen för skidåkning igen. Vi upptäcker det i klubben, det är mycket ungdomar och motionärer.

Både du och Lars Kallin hade ju tänkt stå över Vasaloppet, men tack vare bloggandet så blev ni med. Ångrar du dig?
– Nej, det här har varit roligt. Och det känns lite vemodigt nu när det är slut. Det är många som följt och kommenterat. Jag fick också kommentarer under Vasaloppet, det har varit jätteskoj.
 
Vad har varit skojigast i vinter?
– Det är alltid skojigast att följa med barnen på tävlingar, sen är det roligt att vi västgötar fått en så bra vinter. Tidigare år har det knappt varit några tävlingar här nere. Flera åkare har hållit sig bra framme i tävlingarna också. Jag är otroligt imponerad av Oskar Svärd och Dan Moberg.

Daniel Tynell då?
– Ja. Otroligt vilken teknik! Kjell-Åke ”Tjacken” Pettersson i Borås GIF, Mathias Fredrikssons gamle tränare, sa till min man att ”Jessica tränar fel” (skratt). Han syftade på att jag skulle hugga mig fram som eliten gör, jag stakar mer med hela armarna som förr.
 
Och nästa år, får vi se dig i Mora då?
– Efter loppet när jag mådde så illa tänkte jag att det inte blir något mer, men nu har jag faktiskt anmält mig till Tjejvasan, så vi får väl se… (skratt)

Till sist: tack för att du varit med oss på längd.se, och lycka till med allt!
– Tack detsamma.

KALLINS VASALOPP

FAKTA
Namn: Lars Kallin
Ålder: 50
Bor: Villa i centrala Mora, men stockholmare i grunden
Familj: Gift med Ulla och barnen Alicia, 16, och Martin, 14
Meriter: Lagsporter som ishockey och fotboll i junioråldern, började med skidor i 25-årsåldern och fick riktig fart när han flyttade till Mora, var på 90-talet stabil på platser mellan 200 och 500 i Vasaloppet med rekordtiden 4,17
Aktuell: Som avgående vasaloppsbloggare

För Lars Kallin blev färden mot Mora kämpigare, med en ilsket ömmande vad. Men precis som Jessica gjorde han ett riktigt kanonlopp och gled in på 5,20.

Hur mycket sinkade vaden dig?
– Nja, jag domnade bort efter ett tag, men det är inte optimalt att dubbelstaka hela vägen med ett ben. Kanske jag kunnat åka 5-10 minuter fortare, men jag är nöjd. Pinnade på bra från Oxberg och körde om en 150 åkare och slutade som 1 058.

Annars då?
– Jag har ju inte varit vasaloppsrännare sen 2002, och man glömmer snabbt. Det är fruktansvärt långt alltså. Brutalt långt när man kört fyra mil och ser på skyltarna att det är 50 kilometer kvar, alla som åker i mål gör en otrolig prestation.

Vad minns du bäst av vintern?
– Italien och Marcialonga var en höjdare, det gav inspiration. Det är otroligt vackert, helt klart rätt ställe för mig på jorden. Skinnarloppet var också ett skönt minne, ett kvitto på att man håller sig fräsch fast man börjar bli gammal. Det går att hålla hygglig nivå om man fortsätter upp i åren.

Och nästa år, blir du med?
– Ja, det är inte helt omöjligt. Har ju åkt 20 nu och 21 är ju ostraffbart (skratt). Men då anmäler jag mig dagen innan så jag kan få kanonväder.

Och bloggandet?
– Jättetrevligt, en ny erfarenhet. Folk på stan, som känner igen mig, kommer fram och säger att ”jag läste din blogg…”. Det är ganska trevligt.

Tack för den här tiden och lycka till i framtiden!
– Tack själv, det har varit jätteskoj.