Stora delar av det svenska längdlandslaget är just nu på höghöjdsläger i Italien. Det norska herrlandslaget väljer ett helt annat upplägg. Här berättar den norske tränaren Eirik Myhr Nossum om varför de väljer lågland före höjd i sin uppladdning in mot säsongen.

Förra veckan var det norska herrlandslaget (sprint och distans) med något enstaka undantag på läger i Torsby.

– Många (i mitt lag) har haft sämre erfarenhet av träning på hög höjd (jämfört med träning på lågland). Då är det nonsens att skicka dem till höjden, säger Eirik Myhr Nossum, tränare för det norska herrlandslaget.

Detta gör att de norska herrarna väljer ett annat upplägg än det svenska laget (både längdåkning och skidskytte); Johannes Hösflot Kläbo som står utanför den norska landslagsverksamheten; de norska damerna och exempelvis det franska och italienska landslaget.

Men vad är då anledningen till att de norska herrarna inte kör läger på hög höjd:

– Jag är fysiolog, så jag läser ganska mycket forskning. Och i all forskning handlar det mycket om kontext, och det handlar det om att se hela bilden. I det program som nu finns så kommer vi inte ha något mästerskap på hög höjd förrän tidigast 2030 (då Salt Lake City söker OS). Under kommande säsong har vi två lopp i Davos (i Schweiz) i samband med Tour de Ski och en världscuprunda i Canmore (i Kanada) på hög höjd, säger Nossum till langrenn.com och fortsätter:

– Det fruktansvärt lite forskning som visar på en resultatmässig effekt av höghöjdsträning för en prestation på lågland. Men detta betyder inte att jag inte tror på höjder. Men när jag har ett lag där jag kan gå in och titta på deras resultat under flera år, både som ett resultat av höjd- och låglandsträning, och ser att väldigt många av dem presterar sämre på lågland efter att ha tränat på hög höjd, då det skulle vara fruktansvärt idiotiskt av mig att skicka dem till höjden. Samtidigt finns det åkare som får bättre resultat på lågland efter att ha tränat på höjd, då måste de ha med träning på höjd, säger Nossum.

– Vi har också försökt dokumentera den fysiologiska effekten av höjden, och vi kan inte hitta några. Men det kommer bland annat av att det har forskats mycket på människor på mycket lägre nivå, säger han och förklarar vidare:

– Jag skulle säga att detta är lite som att fråga varför vi inte kör 4×4 minuters intervaller när forskning visar att 4×4 är det mest effektiva. Det är för att sammanhanget är att vi ligger på en betydligt högre nivå (än de som forskats på i de studierna).

Samtidigt finns det i det norska laget, precis som i Sverige individuella anpassningar vad gäller lägerupplägget. Jens Burman i det svenska laget valde Meråker (och lågland) i stället för hög höjd i Livigno) LÄS MER HÄR

På den norska sidan kör Simen Hegstad Krüger höghöjdsläger i Lavaze i stället för Livigno, detta när övriga laget var i Torsby på läger:

– Jag är väldigt mån om att varje individ måste försöka ta reda på vad som är mest idealiskt för dem. För några av de idrottare jag har är det svårt eftersom de är tidigt i karriären och inte har haft chansen att prova allt. Och så har jag någon som har levt ett liv och testat olika upplägg. Sedan kan du börja ta ut lite kunskap från varje individ på den. Och det är det som har varit bakgrunden till mitt lags val: Det har handlat om att maximera deras möjlighet att åka fort, var och en av dem, säger han.