Idag fyller Anna Dyvik 27 år och kan sitta hemma i Falun och njuta med en OS-biljett på fickan. Att hon tog sig till OS med en egen satsning utanför landslaget gör det extra speciellt. – Även om jag tvivlat på mina egna idéer ibland har jag ändå lyckats övertyga mig själv att fortsätta tro på min väg, säger Dyvik till Längd.se.

Kampen om den sista platsen till OS-sprinten stod mellan Anna Dyvik och Johanna Hagström. Dyvik tog sig till final och slutade femma på den inledande sprinten i Tour de Ski och knep platsen före kompisen Hagström.

Att det skulle räcka för att få OS-platsen var hon ändå inte säker på.

– Jag var jättenervös inför när jag skulle få besked om hur det skulle bli. Man är ju aldrig riktigt säker och nu var det ju så himla jämnt mellan mig och Johanna. Jag kände mig verkligen jätteosäker, berättar Dyvik hemifrån lägenheten i Falun som hon hastat hem till.

– Sen när dom sa att jag skulle få åka sprinten på OS så började jag gråta jättemycket. Det var en lättnad och glädje. Så himla skönt, säger IFK Mora-åkaren.

Dyvik åkte sprinten på OS redan 2018 då hon slutade tolva. Sedan följde några tyngre säsonger men nu är hon tillbaka och siktar högt i Peking.

– Jag tycker jag har chans på pallen, säger hon och fortsätter;

– Jag hade bra form i Gällivare sen fick jag ju hjärnskakning i Ruka och fick ett litet träningsuppehåll. Nu är formen på väg uppåt igen och jag presterar ofta bättre när jag har kniven mot strupen eller är det är något mer speciellt.

Hur ser ditt upplägg ut fram mot OS?
– Det är väldigt oklart, säger Dyvik och skrattar. Jag hade bara tänkt fram till hit. Det har varit mycket fokus på att bara ta sig till OS.

– Jag hade bestämt att om jag fick positivt besked efter de två första loppen så skulle jag avbryta touren. Längre än så har jag inte tänkt förutom att jag vill ha en bra träningsperiod nu.

Hur skönt känns det nu när du fixat OS-platsen med ditt eget upplägg?
– Det är jag jättestolt över. Det är väl också det som gör att det här har känts ännu mer speciellt.

– När jag i våras bestämde mig för att göra en egen satsning så var det ändå lite läskigt. Jag tror aldrig att jag tidigare satt ett så tydligt mål. Förut har jag lite som flutit med men i våras blev jag så jäkla bestämd att jag skulle ta mig till OS.

– Helt ärligt så var det ganska lång väg till OS-plats i en sprint i skejt. I Ulricehamn förra året var runt 20:e och då var jag jättenöjd med den placeringen då. För jag hade inte så hög kapacitet i skejtsprint.

– Så det har varit lite läskigt att tänka på OS i sommar men jag har också känt att jag utvecklats väldigt mycket. Även om jag tvivlat på mina egna idéer ibland har jag ändå lyckats övertyga mig själv att fortsätta tro på min väg. Jag är riktigt stolt över det och så är jag glad att jag haft väldigt bra personer runt om mig och litat på mitt i år. Det gör ju hela känslan av det här ännu större.

Kommer du prata med några personer kring hur du ska ladda inför OS?
– Jag kommer tänka själv. Det har ju varit det vinnande konceptet. Nu tänker jag inte krångla till det utan fortsätta som jag gjort. Inte göra något nytt, säger Dyvik och fortsätter;

– Det enda jag behöver hjälp med är att ta reda på vilka tävlingar jag ska åka framöver och när vi ska åka iväg på uppladdningsläger. För det har jag inte så bra koll på. Praktiska saker behöver jag hjälp med men träningen klarar jag själv.

Den hårda kampen mellan Anna och Johanna Hagström om den sista OS-biljetten var något som de båda pratade om innan de fick beskedet.

– Vi är ju bra kompisar och har pratat mycket både i Davos och de senaste dagarna. Det var en speciell situation och det var det förra året kring VM också (då Hagström fick platsen och slutade 4:a). Då fick jag det dåliga beskedet. Så jag känner igen mig väldigt mycket i hennes känslor, berättar Dyvik.

– Jag gick till hennes rum direkt när jag visste att hon fått beskedet. Vi kramades lite och jag tröstade henne. Vi pratade om att det suger. Vi båda är ju pallplatskandidater och just nu så är ju Sveriges damlag så starkt så en får inte plats tyvärr.