1994 vann han guld på milloppet när intellektuellt funktionshindrade tävlade som demonstrationssport vid Paralympics i Lillehammer. Nu, en dryg vecka innan han fyller 70 år, släpps boken om parasportprofilen Nils-Peter Kling. Detta med titeln ”Att få komma till sin rätt – ”Klingens” resa från institution till prispall”.

Nils-Peter Kling är en av av svensk parasports absolut största profiler. Förra året valdes han in i parasportens Hall of Fame.

Detta efter en lång karriär både i och utanför skidspåren. Denna resa finns nu berättad i den biografi som släpps i dagarna. Här har Nils-Peter tillsammans med författaren Anders Hansson och ett 15-tal personer runt ”Klingen” tecknat bilden runt den nu 70-årige guldvinnaren från Paralympics i Lillehammer 1994.

Då fanns de intellektuellt funktionshindrade med som demonstrationssport, och ”Klingen” vann milloppet:

— Det var jättekul. Det var mycket folk och tittade och många kom fram efter loppet och gratulerade. Jag var väldigt trött när jag kom i mål, och låg lika utslagen efter mållinjen som alla landslagsåkare. Nu är jag med och hjälper andra att ta sig in i landslaget, säger Nils-Peter Kling.

Nils-Peter Kling i Lugnets Hall of Fame där han är förevigad med guldmedaljerna från Paralympics i Lillehammer. Foto: Mårten Lång

Det var först som 16-åring som Nils-Peter hittade sin älskade skidåkning.

Som barn blev han bortlämnad och hamnade på institution där han växte upp, starkt medicinerad. 

Gun Lindén såg i en tidningsannons att det söktes logi till en 16-årig kille som skulle gå på specialskola i Falun:

— Gun Lindén hjälpte mig så att jag kom på rätt köl. Hon hjälpte mig så att jag började åka skidor, kom med i en klubb som heter Falu IK och så kom jag med i landslaget och sen vann jag OS-guld, säger Nils-Peter Kling.

Gun Lindén som blev Nils-Peters mamma gick bort 2002, och han bor nu hemma hos hennes dotter Kristina. Det var Gun som såg till att den starka medicinen bokstavligen spolades ner i toaletten och att denna ersattes med konditionsträning.

Författaren Anders Hansson:

— Jag gjorde första intervjun med Nils-Peter och Gun redan 1997, då föddes tankarna kring att göra en bok om hans liv. Nu är vi äntligen framme. Det var väldigt viktigt att hela hans familj skulle vara med och godkänna texten. Om något skulle justeras så skulle familjen ha sista ordet och känna en trygghet i hela projektet. Och boken är skriven på ett sätt så även de som tycker att det är jobbigt att läsa böcker ska kunna ha möjlighet att läsa den. Och eventuellt överskott av boken kommer att gå till att öka möjligheterna för intellektuellt funktionsnedsatta att få idrotta, säger Hansson.

1998 när Paralympics avgjordes i Nagano var det Nils-Peter som bar den svenska flaggan på invigningen. Fyra år senare skulle han ha tävlat i Salt Lake City, men klassen för de intellektuellt funktionshindrade ströks sedan det spanska basketlaget i klassen inte var intellektuellt funktionshindrade. 

Och sedan dess har alla intellektuellt funktionsnedsatta idrottare utestängts från Paralympics, utom de som tävlar i simning, friidrott och bordtennis:

— Vi skulle ha åkt till USA för att tävla i OS, vi hade fått både kläder och skor, men precis innan sa de att det blir inget. Det var väldigt tråkigt, säger Nils-Peter som fortfarande åker en hel del skidor.

Men årets säsong fick ett abrupt slut sedan han föll under en hundpromenad och skadade handen:

— Men nästa år om Lina (kompisen med efternamnet Börjes som han tränar mycket tillsammans med) inte jobbar så vi åka Nattvasan tillsammans. Det vore riktigt kul, säger Nils-Peter Kling.