Jag skrev innan OS om hur viktigt det är att få en bra start.
Hade Charlotte blivit 5:a eller 6:a så hade funderingarna börjat. Varför blev det ingen medalj…? Var inte Kalla bättre…?
Nu fick man svar på tal direkt och Sverige visade redan i första längdtävlingen att man träffat både med uppladdning, valla och form. Det gav styrka till hela laget och var en medvirkande orsak till att det gick så bra i resten av mästerskapet.

Hade kontroll
Charlotte Kalla hade kontroll på det här milloppet, även om hon tappade något på slutet. Hon var i ledningen hela vägen och konkurrenterna kunde inte riktigt svara.
Vilken öppning det blev på OS…
Man skulle kanske tro att det här tog musten ur Tärendö-tjejen, men Charlotte fortsatte att övertyga – främst i stafetten.
I dubbeljakten drattade hon på ändan en gång och tappade kontakten med tätklungan. Där var man inte speciellt intresserad av att få upp guldvinnaren från 10 kilometer fristil igen och Björgen och Kowalczyk satte högsta fart.

Bästa sträcktiden
Sedan följde silvret i teamsprinten – inte oväntat, men kanske lite överraskande att Anna Haag blev parkompis. När Hanna Falk inte hann återfinna formen så var det ändå en logisk och bra lösning.
I stafetten fick Charlotte vänta längre än hon räknat med. Magdalena Pajala hade inte dagen och tappade mycket. Men guldvinnaren Kalla gav inte upp. Hon hade bästa sträcktiden och körde åter igen Sverige upp i medaljkampen. Hade vi haft Anna Haag kvar så hade det nog blivit medalj även i stafett…
Den avslutande tremilen visade att Charlotte Kalla har tagit många steg i den klassiska stilen i år, även om hon inte hängde med in till medalj. Fortsätter hon den här utvecklingen i klassisk kan hon bli farlig både på klassiska masstarter och i dubbeljakt redan i VM i Holmenkollen 2011.