DN:s Johan Esk skriver:
”Det var ett fel och fegt val. Det är läge att stryka ordet bragd från det där priset. Det var bara en person som gjorde en bragd och det var Charlotte Kalla.”

SVT Sports Jonas Karlsson skriver:
”Tillsammans bjöd de på en av de häftigaste skidtävlingar jag sett.
Men det verkliga bragden svarade Charlotte Kalla för.”

SVT Sports Jacob Hård säger:
”Jag hade gett det till Charlotte ensam. Det var hennes prestation som var själva bragden i det guldet.”

Expressens Anna Fribergs skriver:
”Men det var ingen laginsats den där lördagsförmiddagen i februari.”

Jag vet inte vad deras problem är. Måste de kritisera valet för att det är Svenska Dagbladet som delar ut Bragdguldet?  

Att säga att det inte var en laginsats är ju ett skämt. En stafett är alltid en laginsats.

”Det hade inte blivit något OS-guld utan Kalla, det borde bragdjuryn ha tagit hänsyn till.” skriver Friberg vidare.

Jag vill väl påstå att det inte blivit något OS-guld utan trion Ingemarsdotter, Wikén, Haag. Utan deras prestationer på toppen av deras nivå hade inte Charlotte kunnat nå ifatt och spurta om guldet.

Visst var Charlottes slutsträcka fenomenal. Inget snack om det.

Hon gick ut 25,7 sekunder efter Krista Känteenmäki, Finland (numera Pärmäkoski) och 20 efter Denise Herrmann, Tyskland. Visst, jättduktiga åkare. Men inte omöjliga att nå ifatt för Charlotte Kalla i toppform. En jakt i det läget i fristil är Kallas absolut bästa gren.

Charlotte hade slagit Krista med en minut på 10 klassikt och 1.34 på Skiathlonloppet tidigare i mästerskapet. Det var alltså ingen omöjlig uppgift.

Herrmann platsade inte i det tyska laget på de distanserna. Hon blev dock åtta på sprinten och blev nerspurtad av Stina Nilsson på sprintstafetten till en fjärde plats.

Med andra ord. Alla i det svenska laget levererade på toppen av deras förmåga. Charlotte gjorde det, men också Ida, Emma och Anna.

Anna, som var mycket ifrågasatt innan mästerskapet, gjorde sin dittills bästa insats för året. Visst tappade hon tid men hon krigade mot mjölksyra, trötthet och smärta hela vägen och gjorde det möjligt för Kalla att greja guldet.

Säg att Anna hade tappat två sekunder per kilometer till. Då hade nog avståndet varit övermäktigt även för Kalla.

Det första svenska damguldet i stafett sedan 1960. Visst var det en bragd!

Bragdjuryn kunde också gett herrarnas stafettlag utmärkelsen. Men de försvarade ett OS-guld och de svenska herrarna har ju tagit en drös stafettguld sedan 1960.

I så fall skulle man gett Lars Nelson utmärkelsen. Att tappa skidan i början av första sträckan, resa sig och sedan växla i täten.

Det var en bragd det också!

Nelson med skidan lös i spåret. Lars svarade också för en bragd i Sotji. FOTO: NordicFocus.