Han stakade iväg på rullskidorna i fredags kväll. Ett dygn och 404 kilometer senare var hade Waldemar Andersson uppnått sitt mål: — Jag har i flera år varit sugen på att åka rullskidor i 24 timmar. Men nu blir det ingen mer sån här ”lång-idioti” innan Vasaloppet i alla fall, säger Waldemar Andersson.

Det var på ett träningspass i våras som Waldemar Anderssons klubbkompis i Storvreta IF (Patrik Söderqvist) lyfte idén om att åka 24 timmar på rullskidor:

— Jag har varit sugen på att testa något sådant i flera års tid. Jag sa direkt att om vi kör i början av juni så är jag på. Jag har en hel del erfarenheter av längre fysiska aktiviteter som gör att detta passar mig, jag har kört Nordenskiöldsloppet ett par gånger; jag gjorde jägarsoldatsutbildning i det militära där jag var ute i flera dygn utan att sova och jag kör en hel del 5-6-timmarspass som en del i min träning mot långlopp, säger 24-årige Waldemar Andersson.

Foto: Emil Grehn
Det var sju åkare som stakade iväg i fredags kväll, men det var ”bara” Waldemar som siktade mot att köra hela dygnet.

Och det var åkning i högt tempo:

— Målsättningen var att åka 40 mil, vilket innebär att du måste hålla 3.36 per kilometer med rasterna inkluderade. Och jag tryckte på bra. De första 15 milen hade jag under 3.10-tempo.

Stakade du eller använde ”du benen”?
— De första två timmarna körde jag en del ben, men sen började fötterna göra ont så då blev det stakning resterande 22 timmar.

Smärtan i fötterna skulle visa sig bli den tuffaste utmanaren, och efter ungefär halva tiden höll han på att få ge upp:

— Smärtan blev mer och mer påtaglig och efter tretton timmar hade jag otroligt ont i fötterna. Det gjorde så ont att jag knappt kunde stå. När jag tog av pjäxorna såg fötterna ut som något hämtat ur en skräckfilm. Jag trodde nästan att det var kört men jag gick in och tog en kall dusch och så fick jag låna ett par pjäxor av en klubbkompis. De pjäxorna tryckte på andra ställen vilket avlastade den tidigare smärtan. Och de pjäxor jag hade i början har jag åkt mycket i tidigare men aldrig i tretton timmar, säger Andersson.

Hur såg du till att få i dej den energi som krävdes?
— Vi utgick från Patriks hem och så åkte jag loopar på ungefär tre mil. Efter två varv tog jag en kort paus; fyllde vätskebältet; fyllde på med bars och gel och slipade stavspetsar. Sen var det bara att ge sig ut igen. Och bortsett från fötterna gick det väldigt bra. Sista två-tre timmarna var jag ganska sliten i triceps och magen men det kändes aldrig som att kroppen var det begränsande. Sen skulle det säkert gå att optimera och åka längre om jag skulle göra det igen.

Är det planen?
— Nej det blir ingen mer sån här ”lång-idioti” innan Vasaloppet. Jag kom 214:e där förra året. Nu är målsättningen att vara bland de 100 bästa, säger Waldemar Andersson efter sina 24 timmar på rullskidor, och drygt 40 mil (vilket som kuriosa är i princip samma distans som sträckan från Stockholms Centralstation till Vasaloppsstarten i Berga by).

Och ytterligare kuriosa; rullskidorna som användes hade rullmotstånd 2.

Läs mer:
22-milatur runt Storsjön

Supervasan: De blev historiska