– Jaaaaa, skrek piteåkaren rakt ut efter att ha passerat mållinjen.
Det var nog lika mycket av lättnad som av glädje. Frustrationen över att inte orka i finalen har varit påtaglig för Jesper, som nu också fick tåla en vurpa på vägen fram till A-finalen.
Närmast följde överraskningen Calle Halfvarsson, den förre juniorvärldsmästaren från Sågmyra. Kampen om bronset blev stenhård och arrangören fick ta till fotofinish för att kunna konstatera att Robin Bryntesson fick bronset före Marcus Hellner, som åkte överraskande passivt i finalen jämfört med vad han gjorde tidigare.
I finalen fanns också Anton Lindblad och Anders Jonsson, hemmaåkaren från Stockvik. Men de båda hade ingen chans när landslagsåkarna skruvade upp tempot i finalen.

Jättevurpan
Dagens snackis på Ängen på södra Berget i Sundsvall var dock inte Modins seger eller finalloppet.
Nej, det handlade om den vådliga vurpan i den andra semifinalen, där Emil Jönsson skadade sig i benet.
Robin Bryntesson var i ledningen i den första utförsbacken, som avslutas med en tuff vänsterkurva. Men ”Brynte” tappade balansen och föll handlöst. Teodor Peterson kunde inte stanna på vänstersidan och bröt båda stavarna i fallet.
Emil Jönsson kom på högersida och försökte passera, men det gick inte. Han åkte in i Bryntesson och försvann ner i skogen och ut av banan. När Emil kom tillbaka i spåret haltade han betänkligt och han lades först på en bår innan han kördes med scooter tillbaka till målet.
– Det var nog lite värre än jag trodde först, säger Emil när langd.se träffar honom på hotellet ett par timmar senare.
– Nu har läkaren sätt på skadan och det är en kraftigare smäll än vi först trodde. Skenbenet har också fått sig en smäll, säger sprintstjärnan, som heller inte får ta någon Voltaren, då det skulle ge ännu mer blod i vaden.
Något lopp på söndag ser det definitivt inte ut att bli för Emil, men han upprepar som tidigare att det inte skall vara någon fara för VM i Oslo, som går om knappa tre veckor.