– Efter två veckor med sjukdom var mitt mål att ta en plats i finalen idag, säger Emil, som blev bäst av de tre svenskarna i finalen med en fjärdeplats.
Fast det kunde ha gått mycket värre. Årsunda-expressen höll på att ställa till det för sig själv två gånger på vägen till finalen.
Först i kvartsfinalen där han stannade upp i ledning några meter före mållinjen och så när hade blivit utslagen.
– Dumt, jag har sagt till mig själv att inte göra sånt mer. Men jag ville bli tvåa i heatet, säger Emil, som medger att han felberäknade målgången.
I semifinalen orkade han inte hela vägen, men hade – liksom Daniel Rickardsson – turen att deras semifinal gick snabbare än den andra och därför gick de båda svenskarna till final som såkallade ”lucky loosers”.

Speeden fattades
Och det var lätt att se att Emil inte hade samma speed på upploppet som i december. Åtminstone inte sista del av det 200 meter långa upploppet.
– Nej, det känner jag också. Men det är klart att två veckors sjukdom har satt sina spår.
I finalen hade han ledningen med 100 meter kvar, men dog på de sista 50 metrarna – som normalt är Emils starkaste del.
De båda norrmännen Eirik Brandsdal och Ola Vigen Hattestad samt OS-mästaren Nikita Kriukov från Ryssland passerade och knep pallplaceringarna. För Brandsdal var det första världscupsegern och en härlig känsla att stå på pallen med den regerande världsmästaren på ena sidan och den regerande olympiamästaren på den andra.

Åker till stugan
– Nu åker vi till stugan i Grövelsjön och tränar, säger sambon Anna Haag, som var åskådare under sprinten.
– Det är jättetråkigt, man vill ju åka…
Efter ett uppehåll i Grövelsjön väntar skid-SM i Sundsvall och där hoppas Emil att sviterna efter sjukdomen ska vara borta. Han lät sig inte skrämmas av den norska dubbelsegern i Otepää.
– Dom har ett jättestarkt lag, men jag hoppas vi kan slå dom på VM. Idag ser jag Ola Vigen Hattestad som den farligaste norrmannen, han är just nu vassare än Petter Northug…