Hilde G Pedersen är unik.
År 2005 skrev hon in sig i historieböckerna som tidernas äldsta OS-medaljör i längdskidåkning när hon tog brons på 10 km klassiskt i italienska Turin efter estländskan Kristina Smigun och norska landsmaninnan Marit Björgen.
41 år och 189 dagar var hon då.

Nu har det gått ytterligare två år och Hilde GP tycker fortfarande att skidåkning är det bästa som finns.
- Jag älskar att åka skidor och får en sån härlig känsla i kroppen när jag stakar fram i naturen. Skidåkning ger mig energi och stort välbefinnande, berättar krutgumman från Brummundal som senast i helgen jagade Marit Björgen, Vibeke Skofterud och Therese Johaug med blåslampa i Beitostölen.
Hild G P kom femma, före jättelöftet Astrid Jacobsen.

- Jag tycker om att gå skirenn och motivationen är det inget fel på. Det var jätteroligt, även om jag var långt ner i källaren på slutet av fristilsloppet. Jag har ju inte tränat så mycket…
När langd.se för Sandra Hansson på tal, säger Hilde G Pedersen:
- Åldern har ingen betydelse. 27 är ingenting om man är frisk och hel, motiverad och beredd att underkasta sig det som krävs för att nå världstoppen.

Vad krävs av Sandra?
- Hon har ju varit med förr och vet vilken insats som gäller i träningsväg. Den delen fixar hon säkert. Men hon måste nog redan i vinter komma in i ett system för att få det rätta avstampet. Sandra behöver uppbackning, sparring och stöd för att få satsningen på rätt köl.
Du gjorde comeback i längdspåret efter flera års frånvaro då du ägnade dig åt att föda barn och tävla i skidorientering. Kan det vara en fördel med lite livserfarenhet och distans till längdåkningen?
- Ja, för mig har det fungerat bra. Älskar man bara att åka skidor och har det ordnat omkring sig så har åtminstone inte jag upplevt något negativt att åldras.

Hur mycket tränar du nu?
- Jag vet inte riktigt. Jag för ingen träningsdagbok och följer inget program. Jag åker bara för att det är roligt. Men jag tippar att det blir 400 timmar i år.

På vilket sätt bibehåller du guldformen?
- Två hårda pass i veckan, plus två rejäla styrketräningspass. I övrigt tränar jag lugnt och njuter av att hålla mig i trim. Men jag har nog bra betalt för all den träning jag lagt ner tidigare år.

Har du varit frisk och kry på försäsongen?
- Jag opererade en tå i somras och hoppade på kryckor i sex veckor. Den 1 augusti var jag igång med träningen. Sedan dess har det gått bra. Just nu ligger jag på Sjusjön och vässar formen. Jag har fått några riktigt bra träningsveckor. Det känns bra.

Vad sa ungdomarna när du blåste ifrån dem i Beito förra helgen?
- Det får du fråga dem om…jag hörde väl att några tyckte att jag gjort ett bra lopp.

Vad kan vi förvänta oss i världscuppremiären?
- Många duktiga utländska åkare kommer och jag vet inte hur starka de är. Men jag vet att jag kan åka fort om det stämmer. Jag gör så gott jag kan och hoppas att det blir en bra placering.

Vilka mål har du i vinter?
- Långloppscupen. Jag börjar med La Sgambeda i italienska Livigno den 17:e december. Sedan blir det Marcialonga och kanske Dolomitenlauf. Därefter Tartu Skimarathon, kanske Vasaloppet om ryggen håller, och Birkebeinerrennet hemma i Norge.

Vasaloppet låter spännande?
- Jag vill åka, men min rygg är inte att lita på. Jag har nästan bara tränat fristil på rullskidor och på snö. Bara ett par pass klassiskt. Men det känns bättre, så jag hoppas kunna åka Vasaloppet.

TjejVasan?
- Ja, det ska vi försöka få till. Där är det bara tre mil mellan Oxberg och Mora.

Du tillhör Team Fast. Vad betyder det?
- Att jag har den serviceapparat runt omkring mig som krävs för att kunna hävda sig. Rune Thorseth och Frode Pedersen organiserar och ser till att allt fungerar.

Frode Estil tillhör väl också laget?
- Ja, rapporterna jag fått om Frode är att han är i fin form. Det blir en spännande vinter!