Frida Karlsson missade rullskidtävlingar i Norge och sedan i Trollhättan i somras. Rapporter kom då att hon var tvungen att dra lite i handbromsen för att inte gå över gränsen i sin ambition att komma så bra förberedd som möjligt till OS-vintern.

En förkylning gjorde sedan att hon fick ansluta senare till landslagets höghöjdsläger i Frankrike i början på september.

Vi träffade Frida på längdlandslagets mediaträff i Stockholm i torsdags och kollande läget med sex veckor kvar till den svenska säsongspremiären i Gällivare.

Hur blev höghöjdslägret i Frankrike för dig?
– Det blev väldigt bra. Jag kom dit med en tydlig individuell plan och höll den väldigt bra och fick ut det syfte jag sökte på det lägret.

– Jag fick köra en del pass själv, de andra hade ju acklimatiserat sig till höjden när jag kom ner. Men jag tycker det blev bra. Vi gjorde så att jag förlängde min sommarträning lite grann och skjuter fram höstträningen. Man får ju effekt bara av att vara på höjd och att jag ska ta vara på den nu när jag kommit hem

Hur är känslan nu? Det är ju inte så många veckor kvar till säsongsstart?
– Jag har ju stått och stampat lite, det måste jag erkänna, berättar Karlsson och fortsätter;

– Jag är ju van att ha full rulle och när man då får dra i handbromsen lite och ha lite fler vilodagar och lugnare pass så blir det speciellt. Nu är jag egentligen bara väldigt förväntansfull att få dra igång och trycka på gasen lite. Vi har gjort tester och det ser bra ut. Det har kanske till och med varit lite bra med den här perioden… att få en extra motivation, en tacksamhet att verkligen vara igång med den tuffa träningen.

Hur ser du på perioden från nu och fram till de första tävlingarna?
– På ett sätt går man och väntar på att tävlingarna ska börja, men på ett sätt så känns det bra att ha den tiden jag har nu fram till det drar igång. Just nu tänker jag mest på vad jag vill göra i träningen och utveckla fram till säsongsstart. Jag vill fila på några saker till innan det är dags att dra på sig nummerlappen.

Hur gör du nu för att inte hamna i ett läge där det blir för mycket igen. Hur balanserar du med återhämtning och vila?
– Om man kollar skillnaden mot några år tillbaka så är det så mycket mer monitorering runt mig nu. Jag kollar sömn, puls, laktat och har kontrollpass kontinuerligt. Jag mäter mycket mer nu än vad jag gjorde förut. Får man en sak som indikerar på någonting så kanske man inte behöver dra i värsta handbromsen men får man flera så måste man ta de signalerna och verkligen se till att göra det mest optimala i den situationen.

Känner du att din egen vilja är det som gör att du brottas de här sakerna?
– Jo, det är väl så. Det är inget att hymla med att närmast gränsen ligger det mest utveckling. Det är där den optimala dosen är. Men grejen är att den kan variera så mycket. Det är yttre faktorer som spelar roll; vad som händer privat, arbete med sponsorer, media och resor.

– Jag kan säga att det är ingen som vet exakt var sin gräns går. Sedan lär man känna sin kropp mer och mer, man lyssnar och är lyhörd så man inte går över den. Men ingen vet exakt var den går. Det finns inte i antal timmar, antal hårda timmar eller i styrketräning. Det varierar och ändras hela tiden. Ibland tål man mycket träning – ibland tål man mindre.

Måste man vara där och känna på gränsen?
– Det handlar om att hela tiden våga känna av vad kroppen ger dig för intryck och vad de saker man mäter, som puls och laktat, säger dig.

– Jag tränade väldigt mycket i sommar och väldigt bra. Det var hur bra träning som helst. Kollar jag tillbaka så ser jag att kanske jag skulle lagt till en helg med bra vila där någonstans. Det tar jag med mig till nästa år.

Hur går dina tankar inför OS i vinter? Det väntas speciella förhållanden med kärv snö!
– Ingen har ju varit där men vi har ju fått höra lite vad vi kan förvänta oss. Det är bra att ta in några saker som man kan tänka på i träningen som till exempel hur långa backar det är. Då kan man jobba lite på intervaller i den längden och vilka lutningar som väntar. Eftersom det nog blir ganska kärvt före kan man åka med lite tyngre motstånd på rullskidorna. Det är en vänsterkurva innan upploppet – träna lite på det. Det är lite kul och motiverande att ha specifika grejor att tänka på, berättar Karlsson.

I både Norge och Sverige undrar många hur de ser du på Therese Johaug som motståndare?
– Min uppgift är bara att se till att min egen utveckling går så mycket framåt som möjligt. Jag kan inte påverka vad hon gör.

Men du förstår intresset från de som följer längdåkningen kring det här?
– Jo, det är ju hon som sitter på tronen men vi vill inte att hon ska sitta där bekvämt. Vi kommer vara där och knacka på.