Heroisk Halfvarssonsk insats tog honom till Alliansloppsseger
Det var ut på det andra varvet av tre som en trio anförd av Calle Halfvarsson gick loss. Och det var Sågmyra-Calle som låg i spets den absoluta majoriteten av tiden.
Ut på det sista 16-kilometersvarvet ledde de med 54 sekunder:
— Jag hade en plan att vara med när det börjar gå fort. Men jag hade bestämt att på det första varvet är det bara att åka med och se till att inte vara med i någon hets eller bryta någon stav, säger Halfvarsson.
Även när trion decimerades till två var det Halfvarsson som fick göra jobbet:
— Det var lite speciellt för det är sällan man måste åka och heja på de andra när du tävlar. Men jag skrek ”kom igen nu grabbar”, för det är mycket enklare om man kan åka och tempoväxla. Men de slet på och kämpade så bra de bara kunde så jag ska inte lägga någon skuld på dom, säger Halfvarsson.
Marginalen till den jagande klunga minskade med sekund för sekund, men Halfvarsson lyckades hålla undan, detta med två sekunders marginal:
— Det var jäkligt tajt. Jag ramlade över mållinjen, men väldigt kul att det räckte hela vägen. Jag har varit på pallen flera gånger här i Trollhättan och jag gillar att vara här. Grymt kul att nu äntligen få vinna, säger Halfvarsson som kom hit till Trollhättan efter ett tufft landslagsläger i Torsby:
— Detta var ett styrkebesked. Kul att klämma dit långloppsåkarna som är specialiserade på detta. Jag har känt under lägret i Torsby att jag haft formen, säger Calle Halfvarsson.
Max Novak kom till Trollhättan efter att ha vunnit långloppet under Toppidrottsvecka i torsdags kväll:
— Efter frukosten i morse ville jag bara gå och lägga mig, och jag hade ungefär samma känsla de två första varven. Sen mot slutet gick jag upp och försökte täppa luckan till Calle, men jag hade inte kicken som jag hade i förrgår, säger Novak som åkte in som fyra.
Hur ser du på att luckan fram till Calle blev så stor?
— Jag hade dålig koll då och åkte mest och gömde mig i klungan. Hade det sen blivit en lite mer organiserad jakt tidigare hade vi kunnat komma ikapp. Sen när jag insåg att vi inte skulle hinna ikapp honom blev det lite pyspunka i spurten, säger Novak.
För Emil Persson blev det 24:e plats:
— Det var lite avvaktande när Calle kom iväg, och det var ingen som tog tag i det. Och för egen del hade jag väl inte kroppen, jag gjorde något försök men sen föll jag som en sten genom fältet mot slutet. Sen måste jag säga att sättet som Calle gjorde det på var riktigt bra. Han vann välförtjänt, säger Emil Persson.