I helgen inledde Ski Classics-vinnaren säsongen med seger i Värnamorullen och en andraplats i SkiErg Open. Men bakom triumfen döljer sig ett sommardrama som nästan satte stopp för hennes satsning – igen.

Karriären kunde varit över för Anikken Gjerde Alnæs efter rullskidolyckan i fjol. Ändå reste hon sig och blev vinterns långloppsdrottning. Den här sommaren kunde det ha gått lika illa. Nu berättar hon om kampen hon helst hade varit utan.

Men spola tillbaka tiden lite: I juni förra året blev Alnes brutalt nedmejad under ett rullskidpass. Knät krossades, lårbenet skadades – och framtiden som skidåkare stod på spel.

Med envis insats och ett starkt stödnätverk reste hon sig. Den 14 december stod hon på startlinjen i Ski Classics – osäker, tveksam och mot alla odds.

I mars vann hon Ski Classics sammanlagt, efter att ha fullföljt samtliga lopp i långloppscupen för första gången i karriären.

Se också: Doldis krossade motståndet och slog världsrekordet

Vann direkt

I helgen fortsatte 31-åringen till synes där hon slutade: högst upp på prispallen. På lördagen vann hon det 40 kilometer långa prestigeloppet Värnamorullen efter en rysaravslutning – bara en tiondels sekund före lagkamraten Hanna Lodin.

På söndagen satte hon personligt rekord på 5000 meter i stakmaskin under SkiErg Open, där hon tog andraplatsen – endast 29 sekunder från världsrekordet.

Men även om Alnes får comebacken att se lekande lätt ut, är helgens resultat långt ifrån en självklarhet. Under sommaren vändes nämligen medvinden till motgång, med både fysiska och mentala utmaningar.

Ny operation och infektion

Efter en planerad operation i juni fick norskan en infektion i operationssåret. Knät svullnade upp, och hon blev inlagd på sjukhuset igen.

– De var rädda att infektionen hade gått in i leden, så de öppnade upp allt och spolade rent. I fyra dagar låg jag på A-hus och stirrade i taket. Det var inte så kul, säger Alnæs till Langrenn.com.

– Som tur var visade det sig att det bara satt i stygnen. Men det finns fortfarande tråd kvar där inne, och om det kapslas in måste det tas ut. Det lockar inte nu, så det får vänta, säger hon.

Texten fortsätter nedanför.

Cykelkrasch och nya trauman

Efter operationen väntade en ny omgång med rehabilitering. Den första cykelturen utomhus tog hon tillsammans med sin mamma – men den slutade med ännu ett sjukhusbesök.

– Hon störtade över styret på min första cykeltur. Jag ska vara ärlig: det satte verkligen en skräck i mig. Jag skulle köra ett hårt träningspass dagen efter, men det blev inte de vassaste intervallerna jag kört, säger Alnes.

Både hon och mamman klarade sig utan allvarliga skador.

– Som tur är går det förvånansvärt bra med henne. Hon hade inga frakturer i nacke, rygg eller hand, men en tand stod rakt in i munnen, många djupa sår och två allvarligt stukade handleder.

Händelsen satte sig ändå mentalt.

– När man själv haft en krosskada i knät tänker man på ”worst case scenario” när man möter sin mamma med ett blodigt ansikte. Jag fick panik ute i skogen, och den känslan satt kvar länge. Våren och sommaren hade redan varit tuffa, och det här kom ovanpå det, säger hon.

Mentala bakslag

Alnes förklarar att olyckan i fjol har satt djupare spår än hon hade trott.

– Jag har fått några mentala bakslag, saker som aldrig har påverkat mig tidigare. Jag har blivit mer medveten om att hantera det, även om det inte alltid är positivt för den mentala hälsan, säger hon.

– Och jag har blivit bättre på att reflektera och se saker i ett större perspektiv. Att fråga mig själv om det här är något jag behöver utmana – och om jag verkligen måste göra det just nu.

Texten fortsätter nedanför.

Tittar framåt

Det är först de senaste veckorna, inför höstförberedelserna, som Anikken har känt framsteg igen. Därför blev helgens framgång extra viktig.

– Det är skönt att vara tillbaka med laget. Jag har känt mig bra ett tag och fått bra siffror på allt jag gjort. Det känns fint, säger hon.

Nu blickar hon framåt. Om två veckor ställer Anikken Gjerde Alnes upp i Klarälvsloppet för första gången sedan olyckan i fjol. Till vintern har hon två övergripande mål.

– Målet för säsongen är att få till en lika stabil säsong som i fjol och vinna ett Grand Classics-lopp jag inte vunnit tidigare.

Hittills har hon vunnit ett av de fyra Grand Classics-loppen: I vintras vann hon Jizerská50. Nu återstår Marcialonga, Birkebeinerrennet och Vasaloppet, där hon hittills har en andraplats som bästa resultat i alla tre.