OS-guldet är Ebba Anderssons största triumf. Bakom fasaden gick hon en kamp ingen såg. Nu öppnar hon upp om problemen som stört henne under säsongen.

Inför säsongens sista tävlingshelg öppnar OS-guldmedaljören Ebba Andersson upp om en säsong som gått i alla riktningar, där skador har styrt vad hon kunnat göra.

– Inför säsongsstarten var det helt förfärligt, säger den svenska skidstjärnan till Expressen.

Den första delen av säsongen var jämn. Hon inledde med placeringarna 4–5–3–1 i de fyra världscuploppen före jul. Hon blev fyra i Tour de Ski. Sedan tävlade hon inte mer förrän OS.

Se också: Allt du behöver veta inför SM-avslutningen

Historisk i femmilen

Vinter-OS i Val di Fiemme blev en berg- och dalbana. Först tog hon två silver bakom Frida Karlsson. Sedan kom stafetten. Andersson gick ut i ledning, men föll två gånger, tappade en skida och blev ett meme över hela världen. Efter att ha torkat tårarna tog hon ett uppgör med sig själv.

– Jag tänkte: ”Nej, så dålig kan jag inte vara utför”, säger Andersson.

Sedan reste hon sig och avslutade mästerskapet med ett av de mest överlägsna gulden i historien på femmilen.

Texten fortsätter nedanför.

Mästerskapet räddade säsongen

– Men tiden före och efter OS har mest varit en kamp. Hade det inte varit för OS hade jag suttit här och varit ganska missnöjd, säger Ebba Andersson.

För det har inte varit någon höjdarsäsong. Skadeproblemen blossade upp igen strax före säsongsstarten i november.

– Jag kan faktiskt säga att inför säsongsstarten i Gällivare var det total kris. Då tänkte jag: ”Kommer jag ens att kunna tävla den här säsongen?” Jag hade stora problem med stabiliteten utför, att hålla balansen i svängarna och att vara tillräckligt snabb i benen, berättar Andersson.

– Vem försöker du egentligen lura?

Andersson kände sig osäker, men valde att hålla det för sig själv.

– Man har lärt sig hur medierna fungerar. Ger man dem en liten sak blir det snabbt en stor grej. Jag ville inte lägga energi på det, säger hon.

Men det har hon ändå tvingats göra. För det har präglat hela säsongen.

– Ja. Man hinner tro att allt är bra, och så bara… vem försöker du egentligen lura?

Samtidigt tror Andersson att skadan kan ha gjort henne bättre på att hantera motgångar och anpassa träningen.

– Det kan faktiskt ha gjort att resultaten till slut blivit bättre än om allt gått perfekt från start. Men det har varit frustrerande att jobba sig upp, få en liten topp och sedan bli nedslagen igen.

Efter OS tvingades hon återigen stå över viktiga lopp på grund av knäskadan.

Ebba fruktar våren

Nu är säsongen snart över. Helgens SM i Idre är hennes sista tävlingar före våren, som hon bävar för.

– Det är då man plötsligt inte längre är elitidrottare… och det har varit tufft tidigare år. Resten av året styrs livet av träning. Men när det försvinner – vad vill man göra då?

SM-finalen i helgen inleds med sprintstafetter på fredag, fortsätter med långlopp på lördag och avslutas med tremil och femmil på söndag.

Har slitit med knäskador halva livet

Knäna har varit ett problem för 28-åringen i nästan halva livet, ända sedan hon fick högra knät ur led under en löprunda 2014.

2016 tvingades Ebba Andersson avsluta säsongen i förtid efter att broskbitar lossnat från höger knä. Hon genomgick två operationer.

2019 halkade hon under en löprunda, slog i höger knä och fick skjuta upp säsongsstarten. 2022 fick hon vänstra knät ur led efter ett pass på gymmet.

Och sommaren 2025 föll hon igen och ådrog sig en lättare meniskskada som gjorde att hon inte kunde springa under stora delar av säsongsuppladdningen inför OS.