Det var nog många som höjde på ögonbrynen när Vreta SoMK sopade helt rent på killsidan under Ungdoms-SM i slutet av januari. Seger i samtliga discipliner, stafetten inkluderad, och de rosa mössorna nästintill flög fram i spåret. Längd.se har pratat med Anna Malm, huvudansvarig för Vreta SoMK:s skidsektion, om receptet på framgång för den lilla östgötska skidklubben.

På Ungdoms-SM i januari gick Vreta SoMK knappast någon förbi. Förutom att åkare i klubben fick kliva högst upp på prispallen i samtliga lopp på killsidan, så bjöd de rosa mössorna på offensiv åkning och en häftig framfart i spåren. Både åskådare och speaker stod hänförda.

Tage Börjesson vann både sprint- och distanslopp i H16. Bakom honom gjorde de andra Vreta-killarna fina lopp och visade på bredden i klubben. I H15 vann Theo Malm distansloppet före Ville Jutterdal, i sprinten var det ombytta roller när Ville vann framför Theo.

Bredden blev också tydlig i och med stafetten. Vretas lag var etta och tvåa ut på den sista sträckan, där det ena laget lyckades hålla undan och knipa förstaplatsen medan det andra laget tog en meriterande åttonde plats. I laget som slutade åtta, ställde orienteringssatsande Edvin upp på sista sträckan för att Vreta skulle kunna ha två lag till start.

– Det visar på något som vi har i klubben, man ställer upp för varandra, säger Anna Malm, som är huvudansvarig för skidsektionen i Vreta SoMK tillsammans med Martin Börjesson. 

Framgångarna fortsatte när det var dags för Folksam Cup. Återigen stod Ville, Theo och Tage som segrare, denna gången för sitt distrikt: Östergötland. Är det stjärnorna som står rätt, eller hur kan egentligen en liten skidklubb från Ljungsbro ta skidsverige med storm på detta sätt? Anna Malm har svaren klara för sig.

– Vi har jobbat mycket med den här gruppen av grabbar. Det är ett gäng som vill träna mycket och som är drivna, säger Anna och fortsätter:
– Jag tycker också vi har en bra bredd i föreningen, tyvärr så har vi inte lyckats fullt lika bra på tjejsidan.

För att locka fler tjejer till klubben och skidåkningen så har föreningen startat upp en grupp som kallas för “Lila gruppen”. Tanken med gruppen är att de som inte åkt så mycket tidigare ska kunna få vara med och träna någon gång i veckan. Syftet är att ha en genomgående bredd i föreningen.

– Den bästa gruppen åker så fort och vill träna så mycket så där hänger inte alla med, av förklarliga skäl. Vill vissa träna en gång i veckan så är det fine, vill andra träna fem gånger i veckan så är det också fine, menar Anna.

De rosa mössorna och dess betydelse

En faktor bakom framgångarna som Anna är mån om att lyfta fram är de rosa mössorna. När klubben för tre år sen ingick ett nytt avtal med Trimtex om klubbkläder så fick man möjligheten att sätta en ny färg på klubbmössorna. Efter en omröstning stod det klart att mössorna kommer vara rosa framöver, ett faktum det till en början knorrades över, men som många nu istället omfamnar. Bakom mössorna finns en tanke om inkludering.

– Får man en klubbmössa i handen när man börjar i klubben så är det superviktigt ur samhörighetssynpunkt. Alla är inte alltid beredda att direkt köpa en klubbjacka, men om man som ny medlem får en mössa så kan det vara ett perfekt sätt för att hålla kvar någon i klubben, förklarar Anna. 

Försöker att inte sätta gränser

Vreta SoMK är en relativt liten klubb belägen på den södra halvan i ett avlångt land. Klubben står inte utan utmaningar – vinterträningarna sker för det mesta på en kortare snöslinga uppdragen på Vreta-Kloster GK.
– Det är ganska begränsat, konstaterar Anna Malm.

Men ett samarbete med den lokala löparklubben gör att de mest ambitiösa ungdomarna kan bedriva en sömlös året-runt-träning. I löparklubben får de som vill chansen att träna både i terräng och på bana, med Lidingöloppet som ett mål fram mot hösten. Även duktiga orienterare finns med på ett hörn.

– Samarbetet med tränarna (i löparklubben), som avlastar oss är superviktigt. De är kompetenta ledare som bidrar till att våra ungdomar får många olika perspektiv på träning. 

Kontinuiteten i ledarstaben pekas också ut som en bidragande faktor till framgångarna. Ett nytänk i klubben med en varierad teknikträning och många tävlingsinslag i träningsvardagen beskrivs vara nycklar. Likaså en stor mängd rullskidpass.

Grabbarna i Vreta SoMK tränar ivrigt, och har högt uppsatta mål. Att som ledare och förälder hantera en ambitiös ung konditionsidrottare är inte nödvändigtvis lätt. Anna och Vreta har valt ett förhållningssätt där man inte försöker begränsa klubbens ungdomar i deras träning.

– Killarna är duktiga på att skapa träningstillfällen själva. De kan höra av sig till varandra om ett gemensamt rullskidpass – det är något vi uppmuntrar. Vi tycker att det är viktigt att de själva är med och styr sin egen träning, och försöker att inte begränsa dem alls, berättar Anna.

De allra mest galna idéerna försöker ledarna i klubben säga nej till. Men det är inte helt lätt, och för några år sedan möjliggjorde en lucka i regelverket att klubbens ungdomar kunde åka Öppet Spår.

– Det gjorde kanske att man fick en del blickar på sig, från folk utom föreningen, ska sägas. I klubben finns en förståelse för det vi gör.

Finns orosmoln

Framgångsfaktorerna stavas; att inte sätta gränser; de rosa mössorna och dess inkluderande symbolik; samt samarbetet med löparklubben. Men att skörda framgångar på ungdomsnivå är inte detsamma som att göra det på juniornivå. Anna menar att man i Vreta står inför många utmaningar.

– Vi har 2 km spår med vändzoner. Så på måndagar är det till exempel 45 barn och ungdomar, plus motionärer ute i spåret – då blir det trångt.

Just snötillgången, att få till bra preparerade och kuperade banor, samt de ekonomiska förutsättningar en fungerande juniorverksamhet kräver, är kanske det som bekymrar Anna mest. Hon anser att kommunen inte gör tillräckligt för att stötta skidåkningen i Östergötland och Vreta SoMK.

– Vi behöver mer kuperade och utmanande banor för att våra ungdomsåkare ska kunna fortsätta utvecklas. Vi är en ekonomisk förening så ekonomin sätter stopp, och kommunen hjälper inte till. Det är väl främst kommunen jag är kritisk till, säger Anna.

För de som preparerar spåren gör verkligen allt de kan, påpekar Anna.
– Om det krävs att man är ute och pistar 03 på natten för att spåren blir som bäst då så gör man det. Det finns ett stort engagemang och de ska ha en stor eloge.

Men ett stort engagemang räcker inte alltid. Att ta steget upp på juniornivå ställer nya och större krav på åkare, resurser, banor och stödapparaten runt om. Framförallt är det en fråga om ekonomi.

– Det blir dyrare och risken finns att våra duktiga ungdomar, när de blir juniorer och ska iväg på olika gymnasium, sugs upp av andra klubbar med större resurser och bättre förutsättningar.

Det finns saker för skidförbundet att se över, om de vill ha en fortsatt bredd i längdskidsporten på nationell nivå menar Anna och tillägger att mindre klubbar behöver stöd för att kunna gå vidare med en rimlig ekonomi. Skidåkningen riskerar annars att bli en ren klassfråga.

– Valla är dyrt. Hittills har det fungerat för att föräldrar både vill och kan ställa upp med att preparera skidor, skjutsa och stötta. För juniorer är det Bauhaus Cup som gäller och då blir resorna längre, och kommer med jämnare mellanrum. Varje Bauhaus Cup-helg kräver från klubben resurserna av ett USM, avslutar Anna.

Tills vidare får man i Vreta glädjas åt framgångarna på nationell ungdomsnivå. I klubben finns dessutom nyligen JVM-uttagna Malte Jutterdal som förebild för att steget upp på juniornivå inte behöver vara omöjligt.

Här kan ni läsa om Folksam Cup.

Här kan ni läsa om USM.