Jonna hade en fantastisk säsong sista året som junior, för två vintrar sedan. Då blev det bland annat seger i JVM-sprinten i överlägsen stil. Jonna avgjorde också JVM-stafetten till Sveriges fördel med sin sistasträcka där hon åkte ikapp och förbi Ryssland.

Hon blev nominerad till Idrottsgalan i kategorien Årets Nykomling/Lilla Bragdguldet

IFK Umeå-åkaren fick direkt en plats i A-landslaget. Det blev mycket och hård träning. När fjolårssäsongen drog igång så blev det inte alls de resultat som hon själva och många andra väntat sig.

– Början av säsongen i fjol gick ju väldigt dåligt. Jag har aldrig åkt så sakta i hela mitt liv tror jag. Det var väldigt frustrerande och väldigt jobbigt, berättar Jonna.

– Sen gick det lite bättre efter SM i Örebro. Och så kom jag på pallen på Skandinavisk cup i Estland/Lettland. Det gjorde otroligt mycket att jag fick avsluta säsongen bra i alla fall. Redan då började jag som glömma att det hade gått lite dåligt.

I vinter har det gått betydligt bättre för Jonna och guldet idag satt förstås mycket fint.

Jonna under lördagens sprintprolog. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

Vad är den stora skillnaden i år? Finns det något att peka på?
– Det är inget speciellt i träningen utan mer att jag har tagit det i min egen takt. Jag fick ju vara med i A-laget förra året. Det var ju otroligt roligt men jag kanske inte tog det i min egen takt då. Man vill ju hänga på, man vill inte vara efter, man vill gärna visa att man kan också. Då blev det kanske lite mycket även om jag var medveten om att jag skulle ta det lugnt.

– Vi var mycket på höjd och det var resor. Just det var jag inte van vid heller.