Om tre veckor fattar Internationella Skidförbundet (FIS) beslut om var VM i de nordiska grenarna ska arrangeras 2027. Falun är den enda kandidaten. Här berättar kampanjledarna om vad ett VM skulle betyda sportsligt och om hur VM-spåren egentligen kommer att dras.

Läs första artikeln i detta ämne här

Vi ska vara ärliga. Inför VM 2015 i Falun fanns det en bitvis infekterad, framför allt lokal, debatt när det gällde kandidaturen. Debatten handlade om kostnader, och mer specificerat om kostnader relaterade till ombyggnationerna av de hoppbackar som byggdes inför VM 1974.

Men det blev både kandidatur, nya hoppbackar och ett med facit i hand väldigt lyckat mästerskap.

Nu när Falun åter ansökt om att få arrangera VM har den lokala opinionen runt mästerskapet om inte varit obefintlig så åtminstone varit oerhört tystlåten.

— Det är helt annorlunda den här gången. Vi har gjort en gedigen översyn av våra arenor inför kandidaturen och det är inget att diskutera, vi har en arena i världsklass. Att vi nu använder samma hoppbackar igen är det ingen som säger nej till. Att vi kan skörda två gånger på samma sådd är väldigt positivt. Det är också en hållbarhetsaspekt, för hållbarhet är något som är drivande i vår kampanj. Vi jobbar hela tiden med att göra ett så litet klimatavtryck som det är möjligt. Eller allra helst inget klimatavtryck alls, säger Sara Tigerström Monfelt på Falu kommun som är en av kampanjledarna och fortsätter:

— Sen finns det en tydlig skillnad inför VM den här gången jämfört med senast. Nu finns Lugnet i Falun AB ett kommunalt bolag som svarar för utvecklingen och det kontinuerliga underhållet av arenan och våra anläggningar.

Ett VM i de nordiska grenarna består som bekant av tre sporter utöver den i Sverige så dominerande längdåkningen är det även backhoppning och nordisk kombination.

Inför VM 2015 gjordes det en rejäl omgörning av längdspåren på Lugnet, bland annat tillkom de sprintbackar som nu blivit en väsentlig del av spåren.

Men hur skulle VM-spåren kunna komma att dras 2027?

— Det är svårt att säga i dag. I grund och botten funkar de spår som vi har nu. De är tillräckligt utslagsgivande. Men jag gissar att FIS skulle vilja ha andra varianter, och det här med utveckling är bra. Jag har svårt att set att vi inte skulle göra några justeringar, för vi vill inte bara köra ”copy paste”. Vi ska absolut använda oss av det som funkade bra senast, det är dumt att försöka uppfinna hjulet igen. Men vi vill också tänka nytt; utveckla och förädla, säger Back Eriksson på Svenska Skidförbundet som delar kandidaturen med Falu kommun. 

— När det gäller en eventuell omgörning av tävlingsspåren har vi en fördel av det faktum att vi arrangerar världscuptävlingar i Falun varje år. Där har vi möjlighet att testa nya spårdragningar. Men att göra om spåren är en ganska lång process, det räcker liksom inte att ta ner några buskar och dra om spåren, utan de måste godkännas för att få användas i världscupen. Sen vill vi ju ha varianter som inte bara är för världseliten, utan varianter som även motionärer kan använda.

Vad skulle ett VM betyda som generator för svensk längdåkning?

— Det är klart att det skulle vara en motivator för de aktiva, men jag skulle säga att det inte bara handlar om dom som åker utan även de som tittar. För jag tror att alla skidåkare oavsett nivå skulle känna en extrem stolthet av ett VM på hemmaplan. Att det genomförs ett världsmästerskap I Falun skapar möjligheter för fler att ta sig hit antingen över en dag eller hela mästerskapet för att se på tävlingarna och uppleva stämningen, men vi vill också att få fler att motivera sig att ta sig ut i spåret. För vi vill ju bidra till att fler rör på sig.

25 maj i Milano fattas alltså det definitiva beslutet om Faluns tidigare VM-arrangemang 1954, 1974, 1993 och 2015 ska kompletteras även med 2027.