Johan berättar på presskonferensen när media hänger över honom att när det är internationellt mästerskap då kan han plocka ut mer än vanligt ur den lätta Olsson-kroppen.

”Då klickar det till i skallen på mig. När jag verkligen får kniven på strupen”.

Kraftfullare åkare i skejt som Cologna, Hellner och Halfvarsson kom inte till sin rätt på samma sätt den här dagen även om förstås Hellner gjorde ett mycket bra lopp som fyra.

Johan öppnade offensivt, inte minst för att sätta griller i huvudet på motståndarna med mycket senare startnummer. Johan verkligen utnyttjade sitt tidiga startnummer. Visst var det en fördel att gå tidigt men det blöta föret som innebar mer tungåkta förhållanden men det var också något som passade lätta Olsson som hand i handske.

Johan kände själv att han hade bra fart från start och när han vid varvningen fick syn på italienaren Clara, som precis startat, 30 meter framför sig så gav det också en indikation att farten var bra.

Johan höll avståndet hela vägen fram till sprintbanan och kunde där gå ifatt i sin slutforcering.

Bara dagen innan loppet på svenskarnas presskonferens på morgonen säger Olsson att han inte har rätt kraft i benen för skejtåkningen i år. Men bara timmar senare får han svaret han vill ha när är ute i spåret.

”Jag kände på förberedande träningen i går när jag körde med Marcus och Calle att det kändes bra. Jag stod mig väldigt väl mot dom”.

Mentalt föll också allt på plats när det var dags för race.

”Jag var extremt taggad i morse. Jag kände timmarna innan att det började gå in i mig själv.”

Det tidiga startnumret och att de svenska tjejerna hade så bra skidor i går gjorde också att Johan fick än mer positiva vibbar. Själv hade han också Manificat som en av huvudmotståndarna i sina egna funderingar innan loppet efter att han sett hur bra de franska tjejernas skidor gått under tisdagen.

Guldhjälten i centrum mellan Glöersen och Manificat. FOTO: NordicFocus.

Troligtvis har ingen annan skidåkare tränat så mycket både i mängd och kvalité under januari. Man Johan hade inget val när varit sjuk under en längre period i december.

”Jag går totalt maniskt all in. Så mycket jag bara klarar av och lite till kanske.”

Själv menar han att den extrema hårdträning han gjorde i januari egentligen var vansinne. Men det fanns inget alternativ om han skulle bli redo för sitt sista mästerskap.

Johan beskriver hur tufft det var att ligga ensam i Bruksvallarna och träna fem-sex timmar om dagen borta från frun Anna och de två små barnen hemma i Sundsvall. Johan hyllar Anna som hjälpte honom att fortsätta när det var nära att han skulle ta bilen hem för att fortsätta träningen där istället.

Det som gjorde att han klarade den här perioden var att han är så nära slutet på karriären. Att han snart ska vara mer hemma med den kära familjen.

Så här sa Johan också på presskonferensen:

”Nuförtiden har jag marginalerna på min sida. För hade jag inte det”.

Då tänkte Johan sex år tillbaka i tiden. På VM i Liberec när Johan var i toppform och blev åtta på 15 kilometer. Då alla åkare före honom åkte på ruggade skidor och Johan slet ont med vallade. Och på 2007 i Sapporo när Johan i ledning körde rakt in i en italiensk ledare som sprang ut framför honom vid vätskelangningen under skiathlonloppet.

Två spännande tävlingar återstår för Johan i Falun. Stafetten på fredag och femmilen på söndag. Och en vecka senare, söndag 8 mars, åker han Vasaloppet för första gången.