På en pressträff i Stockholm på fredagen meddelas att Team Santander nu får en svensk gren. Där den svenska delen av Santander Consumer Bank går in och stöttar Johan och ger honom möjlighet att lyfta fram och stötta unga svenska skidtalanger och ge dem bra förutsättningar i Team Santander.

Men Johan har också mycket stort fokus på att lyckas i Vasaloppet. Längd.se fick en längre pratstund med Johan som brinner både för sin egen fortsatta satsning och att nu få chansen att hjälpa fram unga svenska åkare.

Med blotta ökat får jag för mig att armarna växt på Johan under våren. Många långa rullskidpass och riktiga brottarpass på stakmaskin har nog redan format om Olssons kropp en del känns det som. Johan berättar om ett häftigt pass han kör på stakmaskin.

– Jag har det som test. Jag kör långt jag kan på 100 minuter. När det är 20 minuter kvar då börjar man bli riktigt mosig. Det blir sån otrolig intensitet hela tiden. Man får hela tiden gensvar ”Nä, nu börjar du tappa”. Du måste hålla tempot hela tiden, berättar Johan.

Så här glad ser nog inte Johan ut i slutet på sina 100-minuters pass på stakmaskin. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

När bestämde du dig för att fortsätta åka skidor? Och vad var det som avgjorde?
– När jag bestämde mig helt och hållet var nog i april nån gång. Då kände jag ”jag har bestämt mig”. Det som avgjorde mycket var när jag var med Team Santander under Vasaloppet. Jag som kom in som konkurrent, alla vill ju vinna. Men jag tror aldrig jag känt mig så välkommen. Det var verkligen så här ”Vad kul att du är här!” De visade och hjälpte mig och berättade allt vad som gällde runt loppet. De bara spottade ut information och jag tänkte jäklar vilken atmosfär det är i det här laget. Det var en grym känsla.

Vad är svårast med att ta steget till att bli långloppsåkare?
– Det svåraste är det jag har fokus på. Prestationen. Det handlar om att vrida om mycket mot stakåkningen. Samtidigt känner jag att jag är i det team där det finns en otrolig erfarenhet och rutin och att man är villig att dela med sig. Det kanske gör att jag kan korta vägen lite grann. Men det tar ju lite tid att forma processerna i kroppen, att få kroppen att förstå att det är det här som gäller nu.

– Jag har så mycket erfarenhet ur ett skademässigt perspektiv. Med den träning jag satt igång nu så är jag överraskad hur pass bra det har gått.

Du har ju brottats med flera olika skador de senaste åren. Hur är det med kroppen nu. Är den bättre än på länge?
– Ja! Man samlar på sig en vetskap om sina svagaste länkar. Man vet vad man behöver vara uppmärksam på. Börjar det kännas i en skada så måste jag göra på ett visst sätt. Nu har jag också möjlighet att näst intill uteslutande fokusera på överkroppsträning.

Hur ser vardagen ut för dig idag?
– För min del så är familjen det absolut viktigaste. Man vill inte kompromissa när man har småbarn hemma. Jag vill kunna se förutsättningar för hur jag ska kunna satsa på det här och hur ska jag kunna få tll det så att jag kan vara så mycket pappa som möjligt och ändå kunna nå de resultat jag vill i skidåkningen.

– När jag kom in i teamet så fick jag mycket erfarenhet. Anders (Aukland), Jörgen (Aukland), Tord (Asle Gjerdalen) och Jens (Eriksson) är ju föräldrar allihop. Det finns den kulturen i teamet helt enkelt.

– Vad gäller träningen så är det en annan kravprofil som gäller nu. Och det innefattar ju att jag måste träna på vad som väntar. Jag kan ju inte träna som längst två timmar om jag ska tävla i fyra.

Johan hade tidigare ett specifikt träningspass med rullskidor på rullband som kunde ge honom kvitto att han var redo inför ett stort mästerskap. Nu jobbar Johan med att hitta ett pass på bandet som kan ge relevanta svar inför ett långlopp i Ski Classics.

– Det handlar mycket om att arbeta fram typpass där . Med lärdom av speciellt Anders och Jörgen plocka fram vad det är som krävs. Vilken nivå behöver jag ligga på för att pusha det här framåt hela tiden och samtidigt utgå från min egen kapacitet.

– Jag har ju haft typpass inför traditionell åkning. Nu gäller det att ha nya typpass. Det är viktigt för mig att regelbundet kunna komma tillbaks till och jämföra för att kunna pusha mig själv i träningen.

Det är stakning som gäller nu. Måste du förändra något i din stakning mot tidigare?
– Jag tror att med styrka så förändrar man teknik. Det är min erfarenhet. Grunden till teknik är styrka, man måste börja där.

– Jag lär mig nya saker hela tiden när jag tränar nu. Man måste lära sig att staka på lite olika sätt för att kunna variera sig. Att vara ekonomisk och effektiv i stakningen. Det blir väldigt mycket fokus på det men samtidigt ska jag säga att trots min ringa vikt och magra lekamen så har jag varit bland de bästa stakåkarna i världscupen ändå. Jag har åkt väldigt fort på flacka partier i världscupen. Där har jag varit duktig redan och får bygga vidare på det. Rent tekniskt tror jag jag kommit en bit på väg.

Många mil har det redan blivit på rullskidorna. Mestadels stakandes för Johan under våren och försommaren.

– Det blir mycket mer fokus rullskidor eftersom det blir flera långa pass. Men visst kommer jag behålla elghufs och löpintervaller. Det är viktigt att man upprätthåller motorn och inte bara blir en stakare. Det är motorn, den centrala kapaciteten som ska driva runt hela systemet.

– Med Team Santander som avsändare så går det ruskigt fort direkt från start på långloppen. Grillen tänds liksom. Vi har många starka åkare och vi kan fördela våra krafter eftersom vi har många som är duktiga att åka fort länge.

Vasaloppet är det absolut största målet för Johan de kommande två åren. Men eftersom Johan missade loppet i vintras, på grund av sjukdom, så har han ännu aldrig åkt hela sträckan.

– Jag kan ju avslöja att jag har börjat You Tube-studera banorna i den mån jag kan. Samtidigt kan jag få lärdom från framförallt Anders och Jörgen såklart som har en otrolig erfarenhet, som åkt Vasaloppet massor med gånger. De har ett otroligt delgivande i att  ”här är en viktig passage” ”här är en viktig del av banan” ”här måste vi göra på det här sättet”. Då kan man ha mera uppmärksamhet på dom delarna av banan. I och med att loppen är långa är det viktigt att koppla av vissa delar också och i stort sett bara transportera sig.

Vasaloppet är som sagt huvudmålet för Johan.

– Den dröm jag har att bli en av de riktiga legenderna. Att som världsmästare kunna vinna Vasaloppet.

Senaste svenske individuella världsmästaren som sedan vann Vasaloppet var Sven-Åke Lundbäck, 1981.

Och motivationen är minst sagt stor. Så här sa Johan på inledningen av fredagens pressträff på frågan om hur motiverad han är:

– Mer än nånsin. Jag är extremt motiverad. Min fru än nästan bekymrad ibland hur motiverad jag är.

Johan Olsson känner glädje och stor motivation för långloppssatsningen. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

Men om huvudfokus är första söndagen i mars så kommer Johan ändå stå på startlinjen när Ski Classics drar i gång i Livigno i början på december.

– Planen är att jag ska åka alla Ski Classics-lopp innan Vasaloppet också. De blir inte viktiga i prestationshänseende utan mer som träning. Jag kan se om jag måst vrida på saker i träningen. Om jag inte räcker till så har jag tid på mig att påverka processer inför Vasaloppet.

Kan du berätta om din roll i den svenska delen av Team Santander?
– Det är en otrolig ynnest för min del att få ge tillbaka till svensk skidåkning. Jag blev otroligt glad över det här initiativet. Att få möjligheten att plocka in talanger och kunna få fler att satsa på skidåkningen. Det är ju det egentligen som är det fina med Ski Classics, att fler fått möjligheter att satsa på skidåkningen helhjärtat. Nu får jag möjligheten att kunna plocka in talangfulla tjejer och killar från Sverige i teamet.

– Att få utnyttja min egen erfarenhet och få ge tillbaka till skidsporten i Sverige. Att kunna se fler få satsa på den sport som jag tycker så mycket om känns verkligen bra.

Gäller det bara långloppsåkare eller även traditionella åkare?
– Det är inte sagt ännu. Det kan ju vara så att man går en omvänd väg mot vad jag har gått. Att man är ung och kanske inte har stöd, eller inte platsar i lag. Att då kunna komma in i Team Santander och få stöttning och tidigt stöd. Att som talang få mycket av mina erfarenheter och stöd från mig som mentor. Sen kanske kunna gå in i världscupen som 26-åring när man är fullfjädrad istället för att behöva sluta när man är 22 för att man inte har möjlighet att satsa.

– Jag tycker väl själv ibland att jag har ett öga och en blick för de här talangerna. Och en erfarenhet vad som krävs och vilka saker som man ibland kanske kan hoppa över som ung.

När kommer vi börja märka av något av detta?
– Det är när det är moget. Det finns inget exakt startdatum. Det är nog så att det startar när man hittar någon som passar för att plocka in i laget.

Ser du det här som ett framtida arbete efter den egna skidkarriären?
– Jag har två års avtal med teamet just nu. Men jag fortsätter ju jättegärna inom det här.

– Det vore drömmen att få fortsätta och jobba med det jag tycker så mycket om. Och jag tycker själv att jag haft möjligheten och glädjen att få lära mig så mycket. Jag känner en stolthet att jag lärt mig så mycket under min karriär. Jag har inte gått igenom karriären och tyckt att det varit ett helsicke av massvis med träning. Jag har kunnat njuta väldigt mycket och hitta vägar där jag kunnat jaga mycket efter mina mål. Att nu kunna få delge det till den som är ung och precis går in i en karriär. Jag har ju på ett sätt fått den bästa utbildningen jag kunnat få. Att jag har drivit någonting så länge och jag tycker jag blivit otroligt bra på det. Så bra så att jag kan vara ut och föreläsa för företag och tycka att jag har någonting att komma med. Och kan skriva en bok om det också.