Efter cirka fem kilometers åkning började Zebastian känna av ryggen.

– Jag började få ont i ryggen och det smög sig på mer och mer. Jag får svårt att ta i och den farten jag kan hålla räcker tyvärr inte. Med tanke på hur ont jag hade när jag kom in i mål är jag förvånad att det bara var sekunder som fattades till medalj. Men det spelar ju ingen roll, det räcker ju inte. Jag hade inte brytt mig om jag varit två minuter efter, det räcker ju inte, säger Sebastian till paralympics.se.

Modin har haft problem med ryggen under hela säsongen men har tyckt att det blivit bättre och bättre. I det här loppet blev det dock en avgörande faktor.

– Jag hatar att resonera med ”om” och ”men”, men jag kan säga att kroppen hade mer än en fjärdeplats i sig idag med tanke på hur nära det var och det är det som känns så jävla surt, säger en besviken 23-åring.

Nu ska Modin ladda om för sprinten som går om två dagar.

– Nu gäller det att behandla så mycket som möjligt, jag är helt säker på att jag kommer köra sprinten. Det är en så pass kort sträcka så då hinner det inte göra ont.
Favoriten, kanadensaren Brian McKeever, vann tävlingen före Jurij Holub, Belarus och Thomas Clarion, Frankrike.