I år finns knappt en femmil på programmet så långt ögat kan se. Det är på VM och SM som man får köra den gamla, hederliga distansen. Men nu är det pursuit (dubbejakt), sprint, teamsprint, masstarter och helt andra förutsätningar än längdåkningen bjöd på bara för några få år sedan.
Det påverkar givetvis dom åkarna som ska satsa på sporten.
– Det handlar väl om att göra loppen mer spännande för åskådarna, säger längdlandslagets förbundskapten Joakim Abrahamsson till NSD.

Annorlunda träning
Årets världscupprogram domineras av masstarter och dubbeljakts-lopp med skidbyte. Stora klungor och täta spurtstrider ska locka en större och bredare publik. Har du ingen spurt idag, har du betydligt sämre chanser att vinna än tävling än för några år sedan. Se bara på Anders Södergren, som är en av världens bästa i individuella starter, men har svårt att nå upp i en masspurt.
– Åkarna har börjat vänja sig vid masstarter nu, men visst måste man träna lite annorlunda. Det gäller bland annat att spetsa till sina spurter, åkarna måste anpassa sig, säger Abrahamsson.
En annan förändring är att varken herrarnas femmil eller damernas tremil syns till i världscupprogrammet. Det är bara på VM i Oslo som de längre distanserna körs.
Dessutom blir sträckorna kortare i skiathlon. Herrarna kommer att köra 10+10 kilometer medan damerna kör 5+5. Det är en minskning med 10 respektive 5 kilometer.

Nya trenden snart i Sverige
Joakim Abrahamsson menar att den nya tidens längdåkning gynnar vissa – men hämmar andra.
– En del åkare kommer vi få se mycket av, till exempel Marcus Hellner, Petter Northug och Dario Cologna. De har så många egenskaper och är väldigt bra i klungor. Men för en sådan som Anders Södergren passar det kanske inte lika bra, medger också landslagschefen för NSD.
En ny trend är de minitourer som arrangeras med egna poängsystem – inspirerade av Tour de Ski.
Redan i år körs en tredagars skidtour i finska Kuusamo med en avslutande jaktstart.
Joakim Abrahmsson tippar att vi snart kommer att få se något liknande i Sverige och Norge.
– Det är inte alls omöjligt att det blir en längre tour i de nordiska länderna under de mästerskapsfria säsongerna. Världscupavslutningen kan till exempel avgöras under ett par veckor i både Sverige, Norge och kanske även Finland. Det är inget som är beslutat, men det lutar åt det hållet, säger han.