Längdåkare är mer disponerade för astma, halsont och liknande än de flesta andra. Man tar ut sig maximalt i kallt väder och ofta reser man mycket mellan olika väderläkar, höjder och klimat.
Att några måste använda astmamedicin för att överhuvudtaget kunna tävla är naturligt. Det är också därför det finns möjligheter att få dispens för några mediciner. Annars skulle flera toppåkare inte kunde bedriva sin idrott på den här nivån.
Det finns flera bevis än Marit Björgen på att toppidrottare måste använda astmamedicin. Hennes landsman Terje Langli som vann VM-guld på 10 kilometer i Val di Fiemme 1991 hade en ganska kraftig astma och skulle inte kunnat tävla utan mediciner.
Det samma gäller för flera svenska stjärnor upp genom åren.
Därför kan man inte sätta likhetstecken mellan astmamediciner och doping.

Något helt annat
Att använda doping är något helt annat.
När t ex Johann Mühlegg eller några ryska damer under OS i Salt Lake City 2002 tog sprutor med NESP eller EPO så gjorde man det för att fuska. Ingen av dessa hade några sjukdomar som gjorde att man kunde få dispens för användade av mediciner.
De gjorde det här för att bli bättre i skidspåren, de tog dessutom mediciner som bevisligen höjer prestationsförmågan.
Astmamedicinerna vi här pratar om är inte prestationshöjande. Det är mediciner som de aktiva ska kunna använda för att fungera normalt och träna och tävla på lika villkor som övriga.
För att det här ska fungera måste man lita på systemet. Inga åkare får använda dessa medel utan tillstånd. Det är noggrann kontroll och läkare uppger alla mediciner till FIS.
På samma sätt funkar det i cykelvärlden, där man har sina medicinska pass som eventuellt säger vilka mediciner man måste använda och som är godkända för den respektive aktive.

För många sjuka?
En annan debatt, som bland annat dök upp på 90-talet, är om det är onormalt många astmatiker bland de bästa skidåkarna.
Det är en annan fråga, men mycket berättigad. Om antalet skidåkare med astma långt övergår vad som är normalt i samhället måste man givetvis titta på om klassificeringen är rätt.
Men jag väljer att tro på att systemet är så bra utvecklat att inga får godkännande för otillåtna medel om de inte absolut behöver det. Om vi inte litar på reglerna så tappar ju hela idrotten sin mening…