För 16:de gången arrangerades Svalbard Skimaraton – världens nordligaste skirenn – med rekorddeltagande 399 åkare!
Två utmaningar står arrangörerna Svalbard Turn för, det ena är det skiftande vädret och det andra är isbjörnar. Men som det står i programmet ”Det är inte nödvändigt för deltagarna att bära vapen. Det är beväpnade isbjörnsvakter runt spåret och i tillägg har Longyearbyen sjukhus högsta beredskap”.
 
Distansen är på 42 km och start och mål är vid gruva 6 i Adventdalen cirka sju km från Longyearbyen. Skidspåret går i två dalar, in i Todalen och precis när man passerat sträckans högsta punkt på 430 m öh. så kör man vidare ner i Gangdalen, sedan vänder man tillbaka. Två branta stigningar och två rejäla nedförsbackar alltså. Ett riktigt norskt ”Skirenn”. Christian flängde runt för att filma till ett inslag i Sportsrevyn. Själv startade jag med cirka 150 stycken deltagare i Trimklassen vid 10-tiden. Jag hade mitt första Svalbard skimaraton för fem år sedan i färskt minne. Då glömde skidbussen att plocka upp oss och vi kom alldeles för sent till start. Killarna drog iväg direkt och själv strävade jag uppåt de första 10 km alldeles ENSAM.. Jag så INGEN insbjörnsvakt men isbjörnar i varje sväng. Jag var helt slut innan jag kom till första matstationen!
 
Nej, i år hängde jag med klungan och det gick fint. Det var cirka 10 minus grader vid start så snön var sträv och hård. Det var tungt att gå och ingen av oss hade något vidare glid. Men vad gör det när hela situationen är så exotisk! Och är man flera åkare så blir man väl inte ”bamsemat” eller… Jag tror att de utökat isbjörnsvakterna det här året för det var faktiskt 12 beväpnade isbjörnsvakter som patrullerade spåret på snöskoter. De var väl synliga nästan hela tiden. Sysselmannens helikopter körde hela rundan för att kika efter isbjörn precis innan start. Det kändes tryggt.
 
Så med solen i ansiktet och kunde jag sträva uppåt och njuta av det fantastiska vyerna och skatta mig lycklig för att få uppleva ett riktigt arktiskt skidlopp igen. Klockan 11 startar turklassen för dem som ville gå på tid och några minuter senare startade de som skulle gå halvmaraton. Alla deltagare måste vara utrustade för att möta förändrade väderförhållanden. Det innebär att alla bar en ryggsäck på cirka tre kg med extra kläder och mat och dricka. Längs spåret fanns det dessutom Stre mat och drickstationer. Många deltagare tog sig tid att njuta av miljön och stannade och fotograferade.
 
Ingen av oss såg en isbjörn den dagen.