Och det var show Jönsson hela vägen, även om han fick stryk av japanen Nobu Naruse i kvalet. I heaten ville Emil i vanlig ordning åka först och bestämma tempot, något som funkade bra.
Fast i semifinalen höll han på att bli lite för säker då både Modin och kanadensaren Devon Kershaw kom med en voldsam avslutning på insidan.
– Ja, det var lite skumt, medger Emil, som dock visade att han är iskall när det gäller.
 

Och han backades upp av hela klanen Jönsson:
Sambon Anna Haag höll i överdragskläderna, mamma tog hand om stavarna, pappa fotograferade och personlige coachen Bengt Stattin gav goda råd mellan heaten.
Emil Jönsson såg både trygg och säker ut, nu blir det spännande att se hur bra det här är med tanke på världscupen senare.
Jesper Modin har haft lite problem under sommaren, men kan nu känna sig lugn igen. Den långe piteåkaren var stark hela vägen och kom närmast Emil över mållinjen.
Övertygade gjorde också Daniel Rickardsson, kanske inte ett tippat namn i en sprintfinal.
– Nej, men jag måste hänga med här också om jag ska kämpa i de stora loppen. Har tränat mycket på att bli snabbare, avslöjade Daniel, som med ett sådant tempo i fristil kan komma att överraska många utanför Sveriges gränser i vinter.
B-finalen vanns av en skäggprydd Mats Larsson, som ju normalt åker bättre i klassisk stil. Robin Bryntesson fick också nöja sig med B-final, medan Björn Lind åkte ut i kvartsfinalen efter en incident i slutet av sitt heat.