Bengt-Erik Bengtsson är ett namn som nämns med respekt i alla länder som jobbar med längdåkning. Efter mer än 20 år som anställd av det internationella skidförbundet FIS har killen som växte upp i Norra Finnskogen påverkat ändringar i vår sport som kommer att prägla skidåkningen kanske så länge vi upplever.
Och visst har skidintresset varit där från starten för “Benke”.
– På Finnskogen hade jag ju inte mer än ett par mil i alla riktningar till dom riktigt stora kanonera: Hallgeir Brenden i norr, Lasse Olsson i söder och Sixten Jernberg i öster. Dom var mina idoler, medger Bengt-Erik, som mest höll på med backhoppning.
– Jag är klubbmästare i backe i SK Bore, det fanns ju ingen organiserad längdverksamhet på den tiden.

In i militäret
Det var genom militäret som karriären på allvar tog fart – fast av en tillfällighet.
– Jag kom till Jämtland och det hela började med att Bengt-Erik Svedin och jag i 1965 ställde upp och arrangerade DM i skidorientering för Jämtland när inga andra gjorde det.
Därefter blev herr Bengtsson distriktsombudsman för skidorienterarna i länet, men som officer var han också med i det militära landslaget i längdåkning.
Så småningom om blev han invald i Jämtland/Härjedalens skidförbun och i 1981 fanns han med i Svenska Skidförbundets styrelse.

Doping-seminar öppnade vägen
Under sin tid som FIS-chef har Bengt-Erik fått stå i skottlinjen flera gånger när doping-debatten har rasat som värst. Därför är det kanske lite konstigt att tänka på att det var ett seminarium om doping som öppnade vägen till FIS-anställningen.
– Jag arrangerade ett internationellt seminar om doping i Falun 1983 och efteråt kom Gianfranco Kasper och frågade om jag ville börja jobba för FIS i Schweiz. Det var ett enormt steg för familjen att flytta till alplandet, men 1984 var vi på plats, minns Bengt-Erik.
Hele tiden har han haft sin fru Solveig vid sin sida.

Ensam på nordisk
– Fast den gången var det totalt annorlunda. Jag var ensam anställd på nordiska byrån i början och fick ansvaret både för längdåkningen, backhoppningen och nordisk kombination, som inte ens hade en världscup på den tiden. Världscuptävlingarna organiserades mest av en TD och de olika länderna.
När Bengt-Erik blev längdbaserad berodde det på att han kom till FIS med Folksam i bagaget. Åke Fredriksson och grabbarna på Folksam var de första riktiga sponsorerna till världscupen, som på den tiden för det mesta var skild mellan damer och herrar – de åkte alltså på olika ställen.
Men som längdchef inom FIS har Bengt-Erik Bengtsson varit med om sportens mest revolutionerande ändringar sedan starten.

Klassisk eller fritt?
– Första stora frågan var när man började åka fristil. Här måste jag säga att jag fick mycket god hjälp av Thomas Wassberg, som faktisk var den förste som kom på lösningen med att man kunde åka både klassisk och fritt i olika tävlingar.
– Sedan följde masstarten. De nordiska länderna var emot, de flesta övriga för. Jaktstarten var en svår fråga, som också fick en svår provtid. Åkarna tyckte inte om den och jag lyckades skjuta på införandet över VM i Val di Fiemme 1991 till OS i Albertville 1992, minns “Benke” vidare.
– Därefter kom införandet av sprinttävlingar. Jag arrangerade min första i Åsarna 1978 under namnet “Åsarna-galoppen”, men i världscupsammanhang dröjde det till 1995. Alla fick ju lära sig att åka sprint, ingen visste riktigt hur man gjorde den gången.
– Den sista stora ändringen under min tid var införandet av dubbeljakten på början av 2000-talet.

Har nått målet
– Jag tycker att jag har nått målet med ändringarna. Vi har fått en omväxlande och interessant idrott. Det har gått vidare enligt mina tankar. Ibland måste Nordens intressen stryka för världens intressen, som till exempel vid masstarterna.
Bengt-Erik tycker dock att han har gjort sitt.
– Allt utvecklas ju vidare, men om det nu skall ske ytterligare nymodigheter så måste det komma från andra. Jag är för gammal för det nu.
Hans långa karriär som skidledare är över, även om han fortfarande är en mycket omtyckt föredragshållare i hela vår skidvärlden. Rutin har han också bland annat som speaker vid Skidspelen i Falun under ett tiotal år.
Och i FIS blev alltså Bengt-Erik och Solveig i 20 år.

Wassberg favoriten
Få – om någon – inom längdvärlden har ett sådant kontaktnät som Bengt-Erik. Han känner nästan alla och alla känner honom.
Han har sett skidstjärnor komma och gå, men han tvekar inte på frågan om den bäste skidåkaren han jobbat med.
– Thomas Wassberg, utan tvekan. Han bjöd på sig själv och jobbade även för skidsportens utveckling och tänkte på hela världen.
Idag fyller alltså denna gedigna skidledare – som ofta ansetts vara både arg och bestämd, men som innerst inne är en mycket kunnig och lidenskaplig intresserad skidentusiast – 70 år.
Bengt-Erik och Solveig flyttade efter sejouren i FIS tillbaka till Sverige och har idag Västerås som bas. Den stora dagen firas med familj hemma i Västerås i helgen och nästa helg väntar de flesta skidvännerna då “Benke” ska firas i Åsarna.