11-01-2008 Erik Nilsson och Torbjörn Nordvall

Det är en glad och pigg Tärendö-tjej som välvilligt låter sig intervjuas av langd.se. Plötsligt har hon blivit en världskändis, en offentlig person som alla vill ha en del av, hylla, älska och veta allt om.

– Jag trodde aldrig att jag skulle vinna Tour de Ski och jag kunde definitivt inte föreställa mig vilken enorm uppståndelse det skulle bli…

20-åriga Charlotte Kalla berättar om en omtumlande tid där hon hamnade i fokus för världspressen och uppvaktningar som hon aldrig varit i närheten av tidigare i sin karriär.

Det som hänt är långt mycket större än att vinna tre junior-VM-guld, SM-guld och att få kliva upp på prispallen för första gången i världscupen.

– Fantastiskt är ordet, kul och lite overkligt. I min enfald hade jag trott att jag efter segern skulle kunna åka ner på hotellet och bara gå in i relaxen och njuta av det jag varit med om. Men så blev det inte. Det blev inte en sekunds vila…

Charlotte skrattar när hon tänker tillbaka på tokdygnet, när hon kom hem till Sverige och landade på Arlanda och blixtrarna slog mot henne.

– Och där stod lilla jag mitt i kaoset och tänkte: ”Är alla här för att träffa mig?” Jag baxades fram till podiet och där var det hyllningstal och blommor och mikrofoner i stora klasar.

Vad kände du?
– Glädje, förstås. Att jag lyckats. Och att jag var långt från lugnet i Tärendö och att jag bara skulle hålla mig lugn och svara på frågorna som ställdes. Jag mobiliserade nog den sista energi som fanns kvar i kroppen.

Från Arlanda fördes Charlotte som den hjältinna hon är till Sveriges Television på Gärdet i Stockholm. Det blev en stund i sminklogen med sina egna tankar och sedan direktsänd huvudroll i Lilla Sportspegel och Sportnytt med frågor från André Pops.

– Lite häftigt, faktiskt! Tänk att få vara med i Lilla Sportspegeln…det programmet har jag ju sett sedan jag var liten och tagit intryck av flera stjärnor som medverkat där. Och nu var det min tur!

Vad hände när du kom hem till Östersund?
– Min pojkvän Tiio Söderhielm tog emot mig på flygplatsen tillsammans med ortstidningarna. När Tiio och jag kom hem var det precis som luften gick ur mig. Jag bara lade mig ner och tittade upp i taket, helt utpumpad. Det var tom tank på energi.

Hur kände du dagen efter?
– Baksmälla, om du förstår mig rätt. Huvudvärk och lite ont i magen. Jag kände direkt att jag behövde tid för mig själv, jag behövde få lugn och ro och landa i tillvaron. Så jag slog av telefonen och bara sov och vilade ut. Jag tänkte också på Anna Hansson, vilken fantastisk insats hon gjorde. Dag efter dag var hon med och fightades. Vi är verkligen ett kanongäng nu i damlandslaget med Jocke och Magnus som dirigenter. Så himla kul att vi kan åka så bra.

Vad har du gjort mer än att vila?
– Inte så mycket, faktiskt. Bara samlat energi. Jo, jag var ut på stan och handlade en klänning till idrottsgalan i Stockholm på måndag. Den är svart med lite grått i och blommor på…Det ska bli stort att få vara med på idrottsgalan. Tiio följer med, det känns bra.

I vilken kategori är du nominerad?
– Som årets nykomling!

Träningen då, är du igång igen?
– I torsdags var jag ut för första gången sedan jag kom hem och åkte skidor i Östersund. Tidigare i veckan kände jag att kroppen behövde samla på sig ett överskott. Jag hade svårt att äta några dagar, aptiten fanns liksom inte där. Men nu äter jag för fullt igen och känner mig allt starkare.

Hur kändes formen i skidspåret?
– Jag fick nypa mig armen…och känna att det var jag, att det var jag som vann Tour de Ski. Nu var det fjärran från formen jag hade för en vecka sedan. Det gick väldigt tungt, och jag tror inte att det bara berodde på tösnön…

Varför avstår du Åsarnaspelen?
– Jag hade gärna velat åka, jag älskar ju att tävla. Men kroppen är inte redo för att tävla den här helgen. Jag behöver mera tid till återhämtning och träning innan nästa världscupsväng över till Kanada. Vi åker på torsdag till Canmore. Det ser jag fram emot, och några lugna fina träningsdagar i Östersund. Jag har landat. Nu är det bara att ladda om!