Gunde får bekänna färg nu och visa vad han går för som högsta ledare för det svenska längdlandslaget.
Han måste ta ansvar för både Bengt Stattin och landslagsåkarna. Den undersökning som SVT-sporten offentliggjorde på söndagskvällen skvallrar om att det pyr bakom kulisserna, att en ny konflikt är under uppsegling.
Jag tycker uppriktigt sagt synd om Bengt Stattin som får detta kastat i ansiktet helt apropå under världscuptävlingarna i Falun. Vad ska han säga när laget samlas inför Slottssprinten på onsdag och helgens världscup i Lahti?
”Kom igen, nu kör vi?”
”Vad i helvete håller ni på med?”
Eller ska han bara låtsas som det regnar och hoppas att det fortfarande är ett trevligt gäng han möter?

En feghet
Landslagsåkarna å sin sida borde tänka ett varv extra när det ringer en reporter från SVT-sporten och ställer en fråga om åkaren är positiv eller negativ till Bengt Stattin som förbundskapten?
Tyvärr finns det en feghet inom längdåkningen där man gärna går bakom ryggen på tränare och förbundskaptener.
Jag minns när den förre landslagschefen Anders Bergström helt utan förvarning samlade in mer eller mindre lösryckta uttalanden om Per-Erik ”Peken” Rönnestrand mitt under pågående VM i Oberstdorf 2005. Bergströms agerande då var ett praktexempel på oseriöst och okunnigt ledarskap. Det var pinsamt.
Istället för att invänta åkarnas- och tränarnas utvärdering sprang han iväg och rörde till en smaklös soppa som svensk längdskidåkning fortfarande har sviter av.

Framtidskvartetten
Vi hade ”Peken”, Ola Rawald, Mattias Persson och Robin Johansson, fyra relativt unga, välutbildade och synnerligen duktiga ledare, organisatörer och tränare. Fyra framtidsnamn, fostrade i den svenska myllan.
Över en natt omkullkastades deras visioner och ambitioner av Bergströms helt huvudlösa agerande.
Något långsiktigt tänk har inte funnits i landslagsledningen på år och dar.
Det finns en surdeg som jäser och som kostar både tid, energi och pengar.
Så här kan det inte få fortsätta.
 

Överkörda åkare
I våras ville landslaget ha bort Inge Bråten och det lyckades man med. Någon bra förklaring fick inte den gode Bråten. Dåvarande landslagschefen Per-Åke Yttergård hade mycket gott underlag från åkarna om vilken profil de önskade på den nye förbundskaptenen. Yttergård valde att helt köra över åkarna genom att inte låta dem vara tillräckligt delaktiga i rekryteringsprocessen.
Där slant skidan ner i diket igen.
Skadan är inte reparerad.
Jag tror att det är mest där skon klämmer, att det uteblivna medbestämmandet i våras retade gallfeber på åkarna.

Bengt Stattin fick erbjudandet, och han accepterade att ta jobbet, trots att han visste att isen var tunn som ett chips.
Konflikten med Mathias Fredriksson, som sedan ledde till att utbrytarlaget Team Mekonomen föddes, var ett faktum. Landslaget slogs i spillror.
Fyra av landets bästa åkare i ett eget team skapade spänningar, särskilt när de efter en hård nattmangling med Gunde Svan skulle inlemmas i landslaget igen inför världscuppremiärerna i Düsseldorf och norska Beitostölen. Gunde Svan fick, med god hjälp från den klarsynte förbundsdirektören Tomas Ringsby, tåget på räls i Torsby. Men Gunde har inte lyckats gjuta olja på vågorna och skapa det herrlag som skid-Sverige behöver där det är en för alla, alla för en.

Gundes examensprov
Nu är det dags för Gunde att bekänna färg. Annars går det överstyr med längdlandslaget.
Gunde måste lyssna på åkarna, lyssna på tränarna och inte göra nåt förhastat och ogenomtänkt som Anders Bergström gjorde.
Gunde har en utvärdering från åkarna i sin skrivbordslåda. I det dokumentet finns det både positiva och negativa saker om Bengt Stattin som tränare, person och förbundskapten. Är det fel på Stattin eller de missnöjda åkarna? Vad är bäst för svensk längdskidåkning på både kort och lång sikt?
Som läget är nu känns det ytterst ansträngt att behöva ha en förbundskapten som så kraftigt ifrågasätts i SVT:s undersökning.

Ingen rök utan eld.
Anders Södergren tycker att undersökningen är oseriös och grund. Han tycker det är fel att SVT blandar sig i förbundskaptensfrågan. Anders vill att åkarnas helhetssyn och utvärdering ska ligga till grund för Gunde Svans beslut som tas senare i vår.
Åkarnas lojalitet gentemot sin uppdragsgivare Svenska Skidförbundet måste ifrågasättas. De har trots allt svarat på en kokhet fråga och måste ha förstått vilka konsekvenser det kan få för förbundskaptenen och dem själva. Aningslöst eller medvetet vet jag inte. Men definitivt korkat!

Mathias Fredriksson är den enda som spelat med öppna kort från första början. Mathias har aldrig gjort någon hemlighet av vad han tyckt och tänkt. Det ska han ha kredit för. Att stå upp, säga vad man tycker och vara ärlig är rakryggat. Oavsett om Mathias har rätt eller fel i sak så har han varit väldigt tydlig.

Bengt Stattin har att klara av ett maratonlopp på vårkanten.
Gunde måste stötta honom och ta ett ännu större ansvar efter det som kommit ut. Stattin må vara en stark person, men om två tredjedelar av landslagsåkarna verkligen är negativ till honom, då måste det kännas pyton att dra till Stockholm, Lahtis, Drammen, Holmenkollen och Bormio.

SVT:s undersökning var en kniv i ryggen på Stattin, precis så grym som den Anders Bergström högg i Per-Erik Rönnestrand våren 2005. Det var ett av de största misstagen jag upplevt under mina tjugo år som skidjournalist.
Drevet mot Stattin är sannolikt igång och Gunde Svan får ställa in sig på en tuff vår där flera tunga och obekväma beslut måste fattas. Jag tror att Gunde löser den här situationen på något sätt, men jag vet inte hur han gör det om han väljer att ge Bengt Stattin fortsatt förtroende efter den här säsongen.
Teambuilding hemma i Lokstallarna i Vansbro, kanske?