Efter den fina andra sträckan i Beitostölen där Sverige vann stafetten såg oddsen goda ut för Sara. Hon har en 12.e placering som bäst i ett världscuplopp från 2007, men i den näst sista etappen av Tour de Ski var hon på väg mot något betydligt bättre. Hon låg fyra ut på slutvarvet innan hon krokade ihop med en ryska och ramlade av banan med armbågen ut ur led.  Tillbaks i Sverige visade undersökning på Sofiahemmet att inre ledbandet var av med en kraftig inre blödning. OS- drömmen gick i stöpet och säsongen var kanske helt förstörd.

Tagit längre tid

– Först var jag sjuk när jag kom hem. Då var jag mest trött och hade inte kunnat träna i alla fall. Sedan var det såklart en period när jag kände att det var väldigt jobbigt att jag hade missat OS, berättar Sara.  

Läkare konstaterade gips i två veckor och ytterligare fem veckors rehabilitering. Något som kändes länge då. Nu har tolv veckor passerat och ännu har Sara inte nått full belastning.  

-Det har tagit längre tid än de sa först, säger Sara. När ledbanden var läkta hade jag tappat mycket av rörligheten. Men det har hela tiden gått framåt och i tisdags körde jag för första gången en stund med två stavar.

Trots sin begränsning har Sara hållit i träningen bra under skadetiden.

 -Jag har tränat på så gott det går. Vartannat skidpass med en stav och vartannat utan för att inte snedbelasta för mycket. Mellan skidpassen har jag sprungit mer än vanligt vintertid, cyklat på motionscykel, gått på spinning och sprungit i vatten. Två fartpass i veckan har det blivit.

Troligen har Sara också haft nytta av tidigare motiga perioder.  2008 hade hon både hopparknä, kikhosta och en axel som hoppade ur led. Hon har kommit tillbaks efter motgångar förut och har sällan haft svårt att motivera sig.

– När jag förstod att den här säsongen var förstörd kom tankarna genast på nästa.

OS inspirerade

-Jag var lite rädd att det skulle kännas jobbigt under själva OS. Det var väldigt jobbigt när jag följde Världscupen i  Canmore helgen före. Men när själva OS-et väl började gick det bättre än förväntat. När det gick så bra för de andra, var det snarare inspirerande och motiverande, menar hon.

I stället för tävlingar har det blivit en vinter nästan helt hemma i Östersund med träning och skola.

– Visst har det varit ovant att vara hemma så mycket, man är ju så van att åka i väg hela tiden. Man missar även en social grej när man inte kommer iväg. Jag har fått betydligt mer tid nu.

Förra fredagen var Sara ändå tillbaks i tävlingsspåren när hon körde andra sträckan i SM-stafetten för Östersunds SK.

-Det var jättekul att få göra något mer lopp till under säsongen, även om det var med en stav. Det var skönt att få avsluta säsongen med en tävling.  

Siktet inställt

Trots att skadan dragit ut på tiden är hon optimistisk inför fortsättningen.

-Jag har tappat mycket överkroppsstyrka men kommer jag igång med den snart tror inte det kommer att ställa till några problem. Samtidigt har jag kunnat förbättra benstyrkan under den här tiden så jag har också fått ut positiva saker ur det.

Sedan en bra tid tillbaks har hon siktet inställt för sig.

–          -Nästa vinter är det VM i Holmenkollen och det är det stora målet, avslöjar hon.

Att Sara kommer vara taggad när det drar i gång för premiär är inte att tveka på. Men i eftermiddag blir det först avslutning med det övriga gänget i Östersund då Sara ställer upp i New Sweden Open. – Fast med en stav förstås.