Gunde Svan hoppar som bekant av som sportchef för landslaget. En illa vald tidpunkt, därom råder ingen tvekan.
Lite som att skippa polarna halvvägs till målet. Det är ju trots allt Vancouver som är slutmålet på den här resan, även om Gunde kanske har nått det mål han enades om med skidförbundet.
Men om han känner att det inte funkar, så funkar det väl inte…
Det var inte Gundes uppsägning jag tänkte diskutera, utan det faktum att han nu tar ut landslagen till OS-säsongen och anställer tränare. Dessutom lägger budgetar och gör allt klart.
Sedan sticker han och någon annan tar vid…

Ny chef utan myndighet?
Det hörs kanske okej ut. Men om jag skulle få erbjudandet om jobbet som sportchef för landslaget skulle jag inte acceptera att hela pusslet var lagt innan jag började.
Jag skulle vilja gå igenom varje åkare, varje vallare, varje serviceman – ja, kort sagt hela strukturen och göra det på det viset som jag menar är bäst. Dessutom skulle jag vilja vara med och bestämma kursen på den korta tiden som är kvar till OS – däribland vilka tränare jag vill ha med och hur landslagen ska se ut.
Om en ny chef nu kommer in, så är det lite han eller hon kan göra fram till OS i Vancouver. Är dessutom alla pusselbitar redan lagda, ja då blir man en saftblandare och en biljettbokare istället.
Vad om man till exempel har en annan syn på höghöjdsträning eller lägerverksamhet än vad som nu är tänkt. Eller om man gillar Mathias Fredriksson istället för någon av dom som redan är uttagna. Eller om man vill ha två landslagsgrupper istället för en toppgrupp och fördela pengarna annorlunda…?
Detta inte som någon kritik mot Gunde. Men vore det inte bättre om han gick direkt och någon ny chef utsågs som fick i uppgift att dra upp kursen vidare?

Tappar tid
När jag snackade med Jocke Abrahamsson efter VM i Liberec trodde han att landslaget, organisationen och hela planeringen framåt skulle kunna presenteras på SM i Åsarna.
Idag har vi fått 15 namn i en toppgrupp – inget mer.
Svenska landslaget tappar värdefull tid när andra länder redan är i detaljerade förberedelser inför OS och har lagt administrativa frågor bakom sig för lång tid sedan.
Det har inte ett blågult landslag tid med…
15 åkare har alltså fått klartecken för landslaget nästa år. De är på väg till Kanada för träning i nästa års OS-spår i Callaghan Valley utanför Whistler.
Det känns lite konstigt att varken Thobias eller Mathias Fredriksson är med – ej heller namn som Maria Rydqvist och Sara Lindborg.
Resultaten från i vintras kan nog försvara att de inte finns med. Dessutom har alla varit med förut och haft sina chanser. Men det känns ändå konstigt.
Är det så att finanskrisen har gjort situationen så illa att när du har passerat 25 år får du inte en ny chans i landslaget om du varit sjuk, skadad eller bara haft otur en vinter…???

PS. Jag gillar dock att Robin Bryntesson är med i landslaget. Han har mycket mer att visa upp…