Spekulationerna om vilka som ska leda det svenska längdlandslaget har varit många och i vissa fall uppseendeväckande.
Östersunds Posten och SVT gick ut på tunn is och förkunnade Gunde Svan som suverän ledare över allt och alla, att han tvingats ta på sig flera roller för att han misslyckats med rekryteringen av förbundskaptener.
TT, Tidningarns Telegrambyrå, hakade på.
Det måste ha varit årets mest ihåliga scoop. Kanske får jag äta upp min röda Vålådalsluva nu som jag fått av Jerry, Oskar och Jenny, men jag kan inte för mitt liv tänka mig att Gunde blir någon multiledare som styr allt själv med järnhand.
Om inte annat är jag övertygad om att fru Marie satt stopp för den lösningen.

Den som känner Anders Gunde Svan vet att han aldrig kallar till presskonferens i Stockholm för att presentera något som är sämre än när han inledde sitt pusselläggande i skrubben hemma i Skamhed och på kontoret vid Lugnets skidstadion i Falun.
Gunde är redan landslagschef och kan näppe knytas närmare landslaget än han redan är. Däremot kan han stötta upp vissa funktioner mer, till exempel ta det mesta som rör media själv och låta tränarna jobba i lugn och ro. Där fyller han en jätteviktig funktion.

Gunde vet precis vad det handlar om att leda en vargflock världen runt och konkurrera mot Norge, Finland, Tyskland, Italien och Ryssland.
Det är ett genuint lagarbete som krävs, inte en enmansshow av honom själv eller någon annan. Att jobba i landslagsorganisationen är tufft.
Teamet lever tight med varandra långa perioder på året och alltid med kravet på sig att prestera helst lite bättre än motståndarna.
Ledarskapet är viktigt. Sammanhållningen mellan aktiva och ledare är A och O. Lojalitet och respekt krävs gentemot varandra. Annars brister det gärna. Som vi tyvärr fått uppleva några gånger för mycket.
Så därför tror längd.se att såväl ÖP som SVT dragit förhastade slutsatser av det lilla som läckt ut bakom kulisserna. Gunde har hållit locket på.

Jag skulle bli mycket förvånad om han presenterar sig själv som landslagschef och förbundskapten för både herr och damlaget.
Förbundsdirektör Tomas Ringsby, en klok och redig karl, har i en intervju sagt att Gundes roll som landslagschef inte förändrats.
Därför har vi troligen att vänta precis det proffsiga lag som Gunde jobbat för att få ihop. Maximeringen!
Frågan är alltså hur Maxlandslaget ser ut?
Längd.se har tidigare i vinter på ledarplats skrivit om vikten att Ola Rawald knyts närmare längdlandslaget som framför allt tekniktränare och coach.
Jag vet inte om Gunde läser längd.se, men om den gamle skidkungens tävlingsjävul fortfarande brinner i kroppen, kopplar han Ola Rawald till laget som tränare.
Det vore logiskt och en kvalitetssäkring som heter duga för ett landslag som totalt sett tappat mark sedan Funäsdalens man lämnade laget för jobb åt SOK, Sveriges Olympiska Kommitté.

Ola som förbundskapten?
Nä, han gör sig bäst nära åkarna och inte på kontoret som reseledare och hotellbokare.
Längd.se bad tidigare i vår att Gunde skulle ringa Per-Erik ”Peken” Rönnestrand.
Det gjorde han inte. Via ”Peken” var min hobbyplan att Ola Rawald, Mattias Persson och Robin Johansson lättare skulle kunna acceptera att gå in i olika tränarroller. Det var ju tillsammans ett duktigt och väloljat team innan Anders Bergström fick för sig att ”Peken” skulle sparkas våren 2005.

Enligt uppgift till längd.se har den tidigare assisterande förbundskaptenen Mattias Persson trots allt fått ett samtal från Gunde och tackat nej.
Tackat nej till vad?
Ingen vet, mer än Mattias själv,som redan har ett av landets mest prestigefyllda tränarjobb som tränare vid skiduniversitetet i Östersund.
I den rollen är Mattias en inofficiell landslagsledare eftersom han mer eller mindre dagligen är i kontakt med ett 20-tal landslagsåkare i A- och Utvecklingslagen.
Gunde vet givetvis värdet av Mattias och han vet också att Nässjö-sonen inte gärna släpper taget om sitt nuvarande tränarjobb.