Under politikerveckan i Almedalen presenterade miljöministern Andreas Carlgren (c) ett förslag som går ut på att man ska kunna inskränka på vår världsunika Allemansrätt och därmed begränsa folk att vistas i skog och mark. Detta innebär att markägare ska kunna sätta stopp för till exempel skidåkare som vistas på deras mark. Anledningen sägs vara att man har ”stora” problem med småföretagare som arrangerar utomhusaktiviteter och därmed skräpar ner och sliter på marken. Frågan man kan ställa sig då, har miljöministern verkligen läst allemansrätten?  Idén med Allemansrätten som skapades efter andra världskriget innebär i korthet att var och en ska få vistas fritt i skog och mark mot kravet att man visar hänsyn mot den biologiska mångfalden. Det innebär att en skogsägare inte äger rätt att avvisa någon att vandra eller åka skidor i skogen så länge man inte förstör. Om man däremot förstör, skräpar ned eller förorenar i skogen äger lagen rätt att stoppa den som bedriver verksamheten. Allt detta finns reglerat i Miljöbalken, Sveriges lag som ska skydda vår natur. Kanske ska man först satsa på att de regler som är uppsatta verkligen efterlevs?

 Frågan är om miljöminister Carlgren egentligen vill göra en insats för naturens biologiska mångfald och människors rätt att få njuta av vår natur eller fiska röster hos intressen som vill exploatera skogen och slippa bry sig om allemansrätten. Var skulle isåfall gränsen dras mellan en näringsverksamhet och den lilla idrottsklubben som redan har det kämpigt nog med momsrapporter, dyr utrustning och brist på snö att träna på?

 Skulle en organisation som Friluftsfrämjandet eller Svenska Turistföreningen som visserligen tar betalt, men som å andra sidan lockar ut folk i skog och natur och på så vis skapar ett medvetande hos befolkningen. I dagens samhälle där det inte är så vanligt att människor söker sig ut i skogen självmant, och framförallt inte har kunskap om hur man agerar när man väl är där, på samma sätt som kanske fanns för 50 år sedan tror jag också att de småföretagare som i egenskap av till exempel guider och skidlärare är värda att uppmuntra. Visst, de använder naturen och allemansrätten som sin källa till att tjäna pengar, men å andra sidan kanske inte dessa utnyttjar resurserna lika mycket som gruvor och skogsbolagsjättar… Istället bidrar de till att öka förståelsen och intressen för naturen, något som inte minst skidsporten tjänar ännu mer på. För ärligt talat, visst är det trevligt att man kan åka skidor i en tunnel mitt i sommaren, men att ta en avstickare till närmsta vandringsled för ett naturskönt  träningspass eller vandra en långtur och kunna övernatta där det passar är i mitt tycke ändå nödvändigt för att inte tröttna på skidåkningen.

Att köpa ett Naturpasset-paket och köra lite utmärkt barmarksträning i form av orientering, de går att hitta i nästan vilken del av landet som helst och allt detta just för att vi har allemansrätt. Apropå orientering, hoppas ni har noterat att Charlotte Kalla ägnar en hel vecka åt O-ringen i Söderhamn om några dagar och hon är inte ensam bland skidåkare. Jag tycker det är ganska komiskt när trender som off-road running och trail-running framställs som stora träningssensationer och något helt nytt. Självklart är det jobbigt att springa tävling och behöva bestiga såväl berg som lufsa genom stora myrar samtidigt som man ska försöka hålla någorlunda fart. Tror ni Jernberg och de andra sysslade mycket med begreppet trail-running, eller bara var ute och sprang fritt i skogen, precis som man faktiskt får i Sverige? Än så länge.