Det är långtifrån alla förunnat att få möjligheten att arbeta med sin hobby. Den möjligheten fick dock jag i april förra året.

Längd.se hade tappat legendaren Kjell-Erik Kristiansen som redaktör och behövde någon ny som kunde fylla den platsen. Jag hade provat på journalistyrket tidigare, dels inom orienteringssammanhang, men även en del som med att skildra Vasaloppet och något JSM för Längd.se.
Lyckligt lottad fick jag, som egentligen sökte ett sommarjobb som reporter den chansen, så det var sannerligen ett hedersuppdrag jag tilldelades.
Samtidigt erkänner jag, så här i efterhand att det var en ganska skrämmande situation, plötsligt var det hela på lite mer allvar.

Att arbeta som journalist i dagens medievärld är inte alla gånger så lätt. Då vi människor dagligen översvämmas av information från olika håll gäller det att, dels hitta sin nisch, men också kunna producera material dels ur egna vinklar och dels med en tidspress som egentligen kan göras hur kort som helst. Jag hade tur som redan hade en etablerad kanal, den kända skidsajten Längd.se att jobba utifrån, men med det följde såklart också ett stort ansvar.

Just nischen, längdskidintresserade fanns redan så det som återstår är att hitta material, nyheter.

Där får jag tacka er läsare som bidragit med artiklar från alla möjliga håll av landet. Vi har skrivit om längdskidåkning från Riksgränsen i norraste Norrbotten till Skåne och Blekinge och skidintresset verkar inte ha varit så stort som nu någon gång.
Extremt framgångsrika åkare, flera jag själv med tävlat sida vid sida (eller rättare sagt en bra bit bakom) i spåren för några få år sedan har bidragit till att det funnits saker att skriva om, precis som att motionsboomen bidragit enormt mycket.

Ibland är det inte alls trevliga nyheter man tvingas skriva om. I somras, dels i samband med händelserna i Norge den 22 juli som hände så nära inpå oss men också med nyheten om Mika Myllyläs bortgång kom en bitter försmak på vad som komma skulle i april nästkommande vår.

Att formulera sig objektivt, men ändå värdigt och då man helst vara vill slippa tänka på det blev en riktig prövning när tre skidåkare gick ur tiden på tok för tidigt och inom bara någon vecka. Människor som dessutom var en av flera vänners bästa vän och mitt uppe i karriären.
I den stunden var jag ändå tacksam för att jag själv ändå var betraktaren, men bär med mig att saker och ting i tillvaron kan förändras så fort.

Som tur är har jobbet, som jag nämnt tidigare även innehållit många glädjestunder. Att få uppleva händelser såsom Vasaloppet, Skidspelen och egentligen alla andra skidtävlingar som ordnas och dessutom få betalt för det är få förunnat och något jag bär med mig.

Allt har sin tid och så även min stund som redaktör för Sveriges största längdskidsajt.  Under mitt år som redaktör har jag fått uppleva dalar, men även många toppar och glada stunder.
En del, dock ganska mild kritik har jag, med rätta fått utstå, men det har också kommit mycket beröm. Alltifrån kända skidpersonligheter till filmstjärnor (jo det är sant) och gamla vänner har hört av sig, och det värmer mycket.

Flera spännande möten och mycket beröm, något som jag tackar å det ödmjukaste för och bär med.
Jag är stolt över att få ha varit med om att förhoppningsvis ha skänkt några minuters tänkvärd läsning till dig som läser detta.

Nu väntar studier i några år, men jag kommer förmodligen dyka upp i skidsammanhang på något vis. Har försökt slita mig några gånger, men det verkar helt enkelt inte som om det är meningen. Ha en riktigt bra sommar så ses vi, någonstans, någongång framöver.

Tack, tack till dom fantastiska medarbetarna i Skiinfo, Espen, Henning, Svein, Mario, Mirko och alla ni andra, alla ni som bidragit med historier, tips och material och framförallt: tack alla läsare!