Jag börjar med Mathias.
Efter 16 år i landslagets tjänst kommer ett SMS om att han inte får åka världscupen i Otepää i helgen. Därmed kommer han troligen inte med till OS i Vancouver.
Jag tycker det är fel signal. Mathias följde tätgruppen till mål vid masstarten i Rogla före jul och han åkte inte dåligt i Davos helgen innan. Att han blev sjuk och fick bryta Tour de Ski är en annan femma.
Visst förstår jag argumentet om att man måste satsa på nya, yngre åkare. Men det är onödigt att plötsligt stoppa in tre nya i Otepää och lämna trotjänaren Mathias utanför. Han borde fått den chansen och Sverige behöver honom i bakhand i fall sjukdom i Vancouver.
Åtminstone som han själv säger: ”För lång och trogen tjänst…” – men underskatta heller inte rutinen. Ingen av de tre man nu provar i Otepää är OS-aktuella.
Jag tolkar det bara på ett sätt: Landslagsledningen har redan bestämt sig för OS-truppen och vill inte att någon annan ska kvala in och ställa till det i uttagningen!

Stackars Sara
I måndags strålade jag ihop med hela svenska laget på flygplatsen i München. Där var Charlotte Kalla, Anna Haag och Anna Olsson, alla fräscha efter träningsuppehåll i Pontresina. Dessutom Ida Ingemarsdotter, Magdalena Pajala, Britta Johansson Norgren och Lisa Larsen, som var nöjda med att Touren var över och att de gjort sitt bästa.
Och så var det Sara Lindborg.
Med armbågen gipsad under en gul Sweden-jacka försökte hon att hålla humöret uppe och hon tröstades av de andra tjejerna.
Men jag var nog inte ensam om att tycka synd om stackars Sara. Hennes armbågsskada kom på värst tänkbara tidpunkt och OS hinner hon inte. Jag vågar inte tänka på alla träningstimmar och alla förhoppningar som ligger bakom dom drömmar som krossades när hon krockade med en ryska i Val di Fiemme.
Krya på dig, Sara, det svenska laget tänker på dig i OS!

Proffs – oj, va’ kul det blev!
I Val di Fiemme fick några journalister reda på att jag har haft en plan om ett proffslag över en tid. En plan som faktisk bara är en plan. En idé som jag luftat med ett par av mina bästa kompisar i miljön och som vi kunde tänka oss att titta vidare på.
Orsaken är att jag genom mer än 30 år i branschen sätt skidstjärnor som år efter år tränar över 1000 timmar i året, men nästan inte har någon finansiell backup eller något att falla tillbaka på efter karriären. De aktiva har själva efterlyst något liknande i lång tid.
Men när pressen fick nyss om det här så tog det av på ett sätt som är overkligt. Plötsligt visste alla allt om alla. Jag har läst saker i tidningarna som inte har med verkligheten att göra överhuvudtaget. Journalisterna spekulerar och menar till höger och vänster.
Ingen av dom har en aning om vad vi planerar…
Det är bara tre personer förutom mig som har sett vad planerna går ut på. Därför är det ju märkligt att plötsligt alla journalister vet vad vi tänker, vem som ska vara med och hur det ska drivas.

Rädda om sig själva
Jag har fått både positiva och negativa reaktioner på utspelet (vilket utspel förresten…?). Det är roligt att se folk som direkt är negativa och försöker hitta på argument emot.
I alla tillfällen för att värja sig själv och slå vakt kring sin egen position.
Det verkar för många vara betydligt viktigare än att ge de man egentligen ska hjälpa (de aktiva) en dräglig ekonomisk situation under karriären.
Hur som helst hoppas jag den här diskussionen nu läggs död så åkare, ledare och andra kan koncentrera sig på betydligt viktigare saker. Vi är mitt i brinnande säsong och nu kommer nationella mästerskap, därefter förberedelser och sedan årets stora höjdpunkt: OS i Vancouver och Whistler.
Men givetvis tycker jag det är kul om det händer något nytt i längdsporten – det behövs. Speciellt när man på Tour de Ski i Oberhof och Val di Fiemme till exempel har bara en tiondedel så många åskådare som det var på världscupen i skidskytte på samma plats (Oberhof) och delvis samtidigt…
Jag kan simma och jag är inte rädd för att kasta mig ut på djupt vatten!

Grattis, Moa
Till slut vill jag säga grattis till en speciell person hos oss på langd.se: Vår fotograf Moa Molander Kristiansen, som fyller 15 år på söndag.
Ja, du läste rätt – 15 år…
Men Moa har redan i två år jobbat på nivå med en fullblods proffsfotograf som varje gång kommer hem med topp resultat – oavsett väder, land eller förutsätningar.
Lycka till i Vansbro i helgen, vi är spända på om du är bäst som fotograf eller skidåkare!