I Sverige hade vi debatten när börderna Fredriksson & co gick till Team Mekonomen. Idag finns det några team i Sverige, men inga som tar en Charlotte Kalla, Marcus Hellner eller Anders Södergren. För dom är det – och har alltid varit – en självklarhet att välja landslaget.
Men när en kille som trefaldige världsmästaren Petter Northug funderar på att byta till Team Xtra personell i Norge, ja då reagerar skidförbundet.
Inte så konstigt. De ser teamene som ett rejält hot om de få sponsorskronor som finns i marknaden idag och de kommer alltid att kämpa hårt emot de privata teamene och en längdåkning som rör sig i riktning av cykelsporten och ishockeyns proffsligor.
För skidförbunden, antingen i Norge, Sverige eller andra länder, behöver eliten för att skaffa sponsorer. De skall inte bara sköta landslagen, utan har ansvaret för alla klubbar, anläggningar, ungdomar och rekrytering. Plus mycket annat…
När man ser på det så förstår man kanske också att de allra bästa tycker att de är bakbundna i landslagen. En världsmästare skall givetvis användas hela tiden och pressen är enorm.
Se bara på fotbollslandslaget hur mycket det skrivs om Zlatan jämfört med de andra i laget (ja, kanske inte idag då…).
Jag var själv inblandad i sponsorskontraktet som svenska Procordia skrev med norska topptrion Bjørn Dæhlie, Vegard Ulvang och Terje Langli efter OS 1992.
Men förbundet ville i början inte acceptera ett privat avtal och det var först när Dæhlie och Ulvang hotade med att kliva ur landslaget som man hittade en lösning.
Sedan har flera gjort det samma – och flera kommer att göra det i fortsättningen.
Frågan är dock hur länge  skidförbunden kan stå emot pressen från sponsorer som vill ha privata team istället för allt in i en pott hos förbunden. Eller om förbunden är så starka att de grejar av att stanna team-utvecklingen.
Jag vet att det finns folk på hög nivå inom FIS (internationella förbundet) som gärna ser att längdåkningen går mot olika proffsteam som t ex i cykel.
Men det är en krånglig väg dit och vi kommer helt säkert att få många hårda diskussioner innan man eventuellt kan ta ett sådant steg.
Förbunden känner sin kärnverksamhet hotad: Vem skall betala anläggningar, ungdomsverksamhet, klubbverksomhet, osv om det inte finns några landslag utan bara privata proffsteam som tar hand om de bästa…?