Jag är spänd av förväntan. Förspelet inför den här skidsäsongen har ju kantats av en livlig och tidvis frän diskussion kring det så kallade ”utbrytarna”: Mathias Fredriksson, Thobias Fredriksson, Anders Södergren och Björn Lind.

Att lämna längdlandslaget och Svenska Skidförbundets upplägg för en privatfinansierad proffssatsning i Team Mekonomen behöver inte vara fel.
Tvärtom.
Jag tycker att kvartetten gör helt rätt!
Jag tror att åkarna tjänar på det. Och jag tror att Svenska Skidförbundet vinner på att hålla dörren öppen för den här typen av satsning som Team Mekonomen gör på några av våra främsta skidåkare.
All optimerad satsning, utan dopning, kan inte vara annat än rätt i slutändan när vi ska hävda oss i OS- och VM-sammanhang. Mathias, Thobias, Anders och Björn har varit med i många år i Svenska Skidförbundets landslagsverksamhet.
Dom vet vad som krävs för att vinna mästerskapsmedaljer.
Team Mekonomen bör ses som en extra resurs i skid-Sverige. Satsningen de gör är en stor tillgång.  Inte en obekväm belastning.

I andra specialidrottsförbund, till exempel friidrott, är det helt okej att köra sitt eget race med egna tränare och sponsorer. Jag har aldrig hört att Svenska friidrottsförbundet tyckt nåt annat än positivt om att Kajsa Bergqvist, Christian Olsson och Stefan Holm föreberett sig på egen hand.
När landslaget kallat har dom ställt upp. Och levererat. Friidrottsförbundets sponsorer har fått god utdelning på satsat belopp.

Svenska Skidförbundet är möjligen för konservativt i sitt tänk när dom kräver att åkare i världseliten ska ställa upp på allt för att få tillhöra landslaget.

Jag tror inte det är så enkelt som Yes or No. Jag tror att förbund, åkare, ledare och klubbar måste tänka över situationen och fundera i banor om vad som egentligen är bäst för skidsportens utveckling.
Prestige, låsningar och schismer måste läggas åt sidan. Låt oss tänka stort och se betydelsen av att få in en nya stark aktör inom näringslivet på banan.

Låt oss ställa frågan vad vi kan lära av Team Mekonomen? Låt oss inse att tider förändras, och inte vara främmande för att testa nya ”driftsformer” även inom längdskidåkningen.

Svenska Skidförbundet får sätta sig ner och analysera läget och förhoppningsvis ge plats åt elitsatsningar vid sidan av sina egna. Tiden har sin gång, så även inom Vasaloppet där vi länge jobbade med att bara arrangera den klassiska niomilatävlingen mellan Sälen till Mora.

Med hjälp av många olika sponsorer och samarbetspartners har vi fått igång Öppet Spår, TjejVasan, HalvVasan och på senare år också KortVasan, SkejtVasan och StafettVasan.
Nu står UngdomsVasan på tur.

Expansionen av lopp har medfört att det blivit en Vasaloppsvecka med närmare 50 000 deltagare.
Ekonomiskt generar Vasaloppsveckan mångmiljonbelopp till Svenska Skidförbundet och verksamheterna ute i distrikten.

Utan näringslivets draghjälp hade svensk längdskidåkning varit avsevärt mycket fattigare.
Vi jobbar ständigt på att utvecklas och nå nya marknader. Inom Vasaloppet är vi oerhört tacksamma för den uppbackning näringslivet ger oss direkt och indirekt. Nyligen var jag på besök hos en av våra samarbetspartners, Högbo Brukshotell utanför Sandviken i Gästrikland. Där invigdes Skandinaviens första konstfrusna längdskidspår. Banan är två kilometer lång. Högbo Bruk AB har investerat 16 miljoner kronor i anläggningen. Tidig skidåkning innebär att hela skidbranschen, med leverantörer, sporthandlare och skidarrangörer får skörda frukter.

Jag kan inte annat än lyfta på toppluvan för Högbo Bruk. Deras satsning betyder enormt mycket för svensk längdskidåkning.

Avslutningsvis vill jag också välkomna vår nya samarbetspartner Langrennsportalen AS på den svenska marknaden. Nu får längdfolket ytterligare en längdportal att följa – www.langd.se
Jag tycker det är positivt med konkurrens och mångfald. För Vasaloppet ger samarbetet med Langrennsportalen även en unik möjlighet att nå ut med information och texter på den internationella marknaden eftersom våra norska vänner också driver en längdportal i Frankrike och samarbetar med en i USA.

Ha en bra vecka!

Skidhälsningar
Rolf Hammar