Hanna har dock utvecklats bra som distansåkare. Kanske kan hon bli en tänkbar stafettåkare för Sverige i VM också.

– Jag är stark på slutet när det ska avgöras. Jag fick bra lopp på Skandinaviska cupen i Finland på tuffa banor. Jag har gått framåt som distansåkare, konstaterade Hanna när hon mötte pressen under fredagen.

Hur är känslorna kring att tävla hemma i Ulricehamn?
– Det är kul att det äntligen är dags. Jag har längtat efter få komma hem och åka. Det är häftigt och stort för alla.

Hannas pappa Johan är chef för administrationen i världscuparrangemanget.

Vem är mest nervös. Du eller pappa Johan?
– Han verkar rätt lugn. Jag är rätt lugn också. Så det är nog dött lopp tror jag.

Alla svenska åkare kommer givetvis att få ett härligt stöd från den stora publiken som kommer finnas längs banan. Men lita på att det blir extra tryck när Hanna som är uppväxt i området precis intill tävlingsbanan kommer.

Risken för övertändning och för hög utgångsfart finns förstås för snabba Hanna.

– Det är utmaningen det. Jag är väl medveten om det. I distanslopp gäller det för mig att hitta rätt fart i början och inte gå ut i sprintfart. Jag tycker jag blivit bättre på det. Jag ska försöka hålla mig i skinnet första kilometern.