Astrid Øyre Slind är världens kanske mest banbrytande längdskidåkare just nu. Att kombinera traditionell skidåkning och långlopp har skapat ett hektiskt schema för den norska veteranen. När hon korsar mållinjen i kommande helgs Birkebeinerrennet kommer Øyre Slind att ha åkt 224 tävlings-kilometer de senaste två veckorna. Ett oöverträffat och imponerande facit för en elitskidåkare.

Under Ski Classics presskonferens, inför Birkebeinerrennet, berättar Astrid Øyre Slind själv om de senaste veckorna. Veckor som innehållit både VM i Planica och Vasaloppet under samma helg, samt den historiska femmilen för damer i Holmenkollen, nu i söndags.

– Det har varit mycket att smälta. Bronsmedaljen i skiathlon var överraskande, jag hade inte förväntat mig det på den distansen. Tremilen gick inte riktigt min väg, men det var ändå ett bra lopp och jag blev tia. Därefter åkte jag och några sponsorer i ett plan direkt till Mora. Vi landade 01:30, natten före Vasaloppet och jag var i Sälen ungefär en timme senare och fick en kort natts sömn, berättar Astrid.

Astrid Øyre Slind började Vasaloppet riktigt bra och fick direkt en lucka ner till resten av fältet. Men 20 kilometer in i loppet var den goda känslan hon hade vid startlinjen borta, samtidigt som Emilie Fleten närmade sig bakifrån.

– All min energi var slut, och det var en riktig kamp de sista 70 kilometerna till mål. Normalt sett borde jag klara av att hålla det höga tempot, men inte den här gången, säger hon och hänvisar till sitt tuffa schema.

Vasaloppet blev inte vad hon önskade, men en uppsida med ett hektiskt schema är att möjligheten att ta revansch finns precis runt hörnet. I den historiska femmilen på hemmaplan lyckades Astrid knipa en andraplats. Men inför loppet fanns en viss osäkerhet kring kroppens status.

– Att starta femmilen i Holmenkollen förra helgen var tufft mentalt, jag visste inte riktigt i vilken form min kropp var i efter den tuffa helgen med Vasaloppet och tremilen i Planica. Men tidigt in i loppet så kändes det mycket bättre än vad jag förväntat mig och min kropp kändes faktiskt starkare än vad den någonsin gjort – jag kände att jag kunde utmana om segern, beskriver hon och tillägger:

– Jag visste att jag kunde åka fristil, men jag visste också att jag hade 120 kilometer skidåkning i kroppen som resten av fältet inte hade. Så jag förväntade mig att det skulle kännas värre faktiskt. Jag ser tillbaka på loppet med glädje, avslutar Astrid.

Inför den kommande helgens Birkebeinerrennet erkänner hon att kroppen har varit lite seg.
– De senaste dagarna har jag varit riktigt trött, så jag tror att ”Kollen” kostade lite mer i efterhand än vad jag kände att det gjorde direkt efter loppet. Jag har tränat lite i veckan och det känns okej, så jag hoppas på ett bra lopp i Birken.

Men att återhämta sig fysiskt är inte det som varit mest utmanande för henne. Istället har det mentala, att varje helg ladda om för ny tävlingar varit det svåraste. När hon väl står på startlinjen på lördag hoppas hon att hennes kropp ska vara i bättre form än i Vasaloppet och att hon ska vara mentalt förberedd för de 54 kilometerna. Till sin hjälp har hon goda minnen från förra årets upplaga av loppet, att se tillbaka på.

– Jag minns att jag kände mig riktigt stark, och att jag såg Therese (Johaug) ha det tufft för förmodligen första gången i mitt liv. Att vinna med den sannolikt bästa skidåkaren någonsin på startlinjen var en stor vinst för mig. Det var också ett ögonblick som bevisade att Ski Classics håller en riktigt hög nivå – en viktig vinst för mig och för Ski Classics.

Ser sig inte som favorit på lördag

– Normalt sett borde jag vara en av favoriterna, men jag har inte stakat så mycket som jag borde. Jag tycker Emilie (Fleten) visade i Vasaloppet att hon är i fin form, och jag tycker också att Ida (Dahl) är bättre än vad hon fick visa där. Silje (Øyre Slind) är också riktigt stark. Det kommer inte bli någon söndagsåkning och jag tror att jag kommer få kämpa. Förhoppningsvis så är formen fortfarande bra och jag hoppas att jag stakat tillräckligt den här säsongen för att kunna hänga med.

För att kunna slå följe med de bästa åkarna på lördag vet Astrid vad som krävs, och hon har också en tydlig bild av vilka delar av banan som är mest utmanande.

– Det gäller att vara alert under hela loppet. Min gissning är att farten kommer att vara hög från början, så nyckeln blir att hitta en bra position och inte göra av med för mycket energi upp till Skramstadseter. Efter den stigningen tror jag att farten blir riktigt hög och det är gäller att hänga på över toppen för att hinna få lite vila innan Raudfjellet och Midtfjellet. Är man med över Midtfjellet så har man goda möjligheter att kunna utmana om segern i slutändan, förklarar hon under presskonferensen. 

På frågan om Birkens banprofil går att jämföra med Holmenkollens, så har hon en klar bild över vilket av loppen som är det tuffare av de två.
– Banprofilerna skiljer sig åt ganska mycket – i Birken är backarna längre och inte så branta, banan är lite mer platt. I Holmenkollen är uppförsbackarna kortare så man måste vara med hela tiden för att inte tappa iväg resten av fältet. Dessutom så finns det i Kollen inte samma platta partier där man kan hämta andan och återhämta sig. Så Holmenkollen är helt klart tuffare än Birken, även om jag tror att Birken kommer bli jobbigt också.

35 år och bättre än någonsin

Även om den här säsongen har varit en succé, framför allt med världscupen och VM i beaktning så är Astrid ännu inte säker på i vilken utsträckning hon kommer att kombinera traditionell skidåkning och Ski Classics till nästa säsong.

– Jag har inte bestämt mig kring upplägget för nästa säsong än. Det är iallafall inget världsmästerskap nästa år så jag kommer åtminstone inte behöva lägga upp hela säsongen runt en tävlingshelg. Jag tycker om att tävla både traditionellt och i Ski Classics, och så länge det går att kombinera så kommer jag att köra så många lopp som möjligt och bara ta en vecka i taget. Jag kommer inte att köra Vasaloppet och tremilen samma helg igen, men förutom det tycker jag att upplägget har varit lyckat.

Men att vara världsklass i både långlopp och traditionellt har tagit udden av en egenskap som brukade vara en av hennes främsta styrkor. Stakningen har kommit att bli lidande.

– Min teknik är fortfarande väldigt bra. Det handlar mer om musklerna och att vara van vid att staka under lång tid. För att bli en bra stakare så krävs det också att man just stakar mycket, främst för att behålla muskelstyrkan. Just nu är jag osäker på om jag är tillräckligt stark men jag har gjort några pass för att försöka bibehålla formen i stakningen, och så får vi se om det räcker.

Även om stakningen har varit bättre så är Astrid vid 35 års ålder bättre än någonsin. Variationen i träningen, ett resultat av satsningen på båda tävlingsformerna, tror hon är nyckeln. Tillika att hon tränat hårt under så många år.

– Min träning är riktigt bra just nu. Vissa pass som jag genomför, gör väldigt få andra allround-åkare. Så det är en kombination av att träna på rätt sätt, och att göra det under lång tid. Jag har gjort det i snart åtta år nu och det har gjort mig riktigt stark. Träning sliter inte så mycket på mig, och därför kan jag både träna och tävla ännu mer.

Texten är ett referat av onsdagens presskonferens. Presskonferensen i sin helhet finns här.

Birkebeinerrennet körs på lördag med start 07:45 för herrarna och 08:00 för damerna. Loppet sänds i SVT.

Här finns mer info om evenemanget.