Hon tog karriärens första pallplats i Ski Classics, blev bästa svenska i sammandraget och var en bidragande orsak till Team Eksjöhus överlägsna seger i lagtävlingen: — Teamet och vår tränare Marthe Kristoffersen har en stor förtjänst i detta. Sen har jag tränat hårt, och vilat hårt, säger Sofie Elebro med ett skratt.

Sofie Elebro gjorde enstaka inhopp i Ski Classics under fem säsonger innan hon 2019 tog klivet till att ha långloppsåkningen som huvudfokus.

Sedan dess har hon varit en stabil åkare som radat upp placeringar bland de tio främsta.

Men i vintras, närmare bestämt den 16 december, i La Venosta fick hon äntligen kliva upp på pallen för första gången.

— Det var en stor lättnad, och jag kände verkligen att ”det är här jag ska vara”. Men jag ska vara ärlig och säga att jag har känt lite tvivel kring om jag haft det som krävts för att nå pallen. För det var samma sak även när jag satsade på de traditionella distanserna. Jag har ofta blivit typ femma. Nu fick jag se att det är möjligt, säger Sofie Elebro.

Vilka ändringar har du gjort i träningen?
— Jag skulle säga att mycket är teamets förtjänst, säger hon ödmjukt.

— Marthe (Kristoffersen, tränare i Team Eksjöhus) har sett vad jag har behövt jobba på. Och mycket har suttit i att utveckla tekniken. De andra tjejerna i laget är väldigt drivna tekniskt. Jag har jobbat mycket på att få till uppförsstakningen. För mig har det handlat mycket om att sätta tekniken, inte stressa och att åka effektivt. Dessutom har jag jobbat mycket med styrkan i höften och nedre bålen. Och ser jag träningsmässigt så har jag tränat hårt, men också ”vilat hårt”, säger Elebro och skrattar.

Hur vilar man hårt?
— Efter hårda träningsperioder, exempelvis ett läger har jag tidigare tagit en vilodag. Nu har jag, om jag känt mig sliten, tagit en extra vilodag. Och på samma sätt om jag känner att återhämtningen inte varit som jag velat så har jag sett till att ta en extra vilodag. Tidigare har jag tänkt mycket veckovis i träningen, nu kan det i stället vara så att jag tränar mycket mängd i tio dagar, och sedan tar en eller ett par vilodagar. Det är något som jag tycker att jag svarat bra på.

Och att hon svarat bra på detta visar inte en snabbkoll i denna säsongs resultat. I Ski Classics var hon bland de tio bästa i alla tävlingar utom en.

Sju gånger var hon bland de sex bästa, och hon blev dessutom fyra i Tjejvasan (som är en Ski Classics Challenger).

Den jämna höga nivån innebar att hon blev bästa svenska i Ski Classics-sammandraget, detta efter en jämn kamp med Karolina Hedenström hela vägen in i sluthelgerna.

Vad är målsättningen inför kommande säsong?
— Jag lägger ju stor vikt vid totalen. Det är ett tecken på att du haft en jämn hög nivå. Men om jag ska lyfta några lopp lite extra så är ju Vasaloppet ett lopp där jag aldrig riktigt fått till det. Jag har varit sjua som bäst. Men säg att ett realistiskt mål där till vintern är att vara topp-5, sen är det klart att jag vill vinna. Och sen är La Diagonela ett lopp som alltid passat mig.

Träningsmässigt då; jobbar ni vidare på samma sätt som till den gångna säsongen?
— Ganska mycket blir detsamma. Men min svaghet har varit att klara av att hänga med i starten. Det går alltid väldigt fort från start, så jag måste utveckla min maxhastighet. Som det varit nu har jag fått ta i lite för mycket från start för att hänga med i tätklungan. Sen åker jag ofta bra mot slutet av loppen, speciellt på långa lopp. Men om jag kan gå med ”billigare” i början så att jag är med i förstaklungan, i stället för andraklungan som varit fallet den gångna vintern. Sen behöver jag jobba vidare med explosiviteten, säger Elebro.

Foto: ISP