Flera skandinaviska åkare har under den gångna säsongen tävlat för centraleuropeiska långlopplag. En av dem är Frida Erkers som efter många år på den nationella svenska scenen blev sugen på en ny utmaning i form av Visma Ski Classics. Tack vare ett tips från en bekant fick hon en plats i det italienska laget Robinson Trentino.

Frida Erkers beskriver hur nyfikenheten och viljan att pröva något nytt alltid har varit något som drivit henne. Det är denna vilja att testa något annat som drev henne att, efter en lång karriär som traditionell åkare, söka sig till långloppen och Visma Ski Classics. Vidare berättar Frida om hur roligt det varit med de nya utmaningar hon ställts inför; att lägga om träningen och att tävla på nya platser med banor som hon inte tidigare åkt. 

Hur har du upplevt stakningen och att fokusera mer på det?

– Skiftet i sig har gått ganska bra. På tävlingarna har det visat sig att jag får upp ganska hög fart i början och försöker gå med i tätklungan, men att jag sedan tagit slut ganska tidigt i loppen. Det har varit en tuff del för mig. 

Något som Frida beskriver som en nyckel för att lyckas är att få till energiintaget under ett lopp. Hon förstod inte på förhand hur viktigt det skulle vara att få till det med sportdryck och gel. Hon tror att en faktor till att hon i många lopp blev så trött relativt tidigt.

Resultatmässigt, är du nöjd med din första Visma Ski Classics säsong? 

– Det lossnade lite där på Årefjällsloppet och Ylläs-Levi där jag blev sjua i båda dem loppen. Det var väldigt skönt att få med sig inför nästa säsong. Innan dess var det lite upp och ner, det var flera lopp där jag gick hårt i början och sedan tog helt slut. Det var lite frustrerande ibland. Jag är nöjd med avslutningen och att jag kunde ta ett steg under säsongen. 

Du pratar om nästa säsong, betyder det att du siktar på att köra även nästa år?

– Ja, det kommer jag att göra.   

Att Frida hamnade i ett italiensk lag beror på att ett en tidigare italiensk åkare, som nu bor i Falun. Hon blev tipsad om att Team Robinson Trentino behövde fler åkare. Det kom som en ganska sen insikt, för ungefär ett år sedan, att hon ville åka långlopp. Efter att hon inte hittat något lag gav Frida nästan upp långloppsdrömmen. Efter tipset tog hon kontakt med laget och dom kom överens om ett samarbete. 

Hur har det varit att tävla för ett italienskt lag och hur skiljer det sig från Sverige?

– Vi hade ett läger under hösten men vi träffar inte teamet lika mycket. Under tävlingarna har vi varit tillsammans. Det har varit en väldigt kul vinter, jag skulle säga att det varit den roligaste vintern i min skidkarriär. Vi har varit ett internationellt team med åkare från väldigt många olika länder och det har varit väldigt kul med den blandningen.

– Jag tänkte att jag skulle lära mig lite italienska under vintern men eftersom vi varit ett internationellt team har det blivit att vi pratat engelska. Jag upplever att det varit familjärt och en väldig öppenhet i laget, en öppenhet som man kanske inte alltid ser i skidvärlden.  

Frida berättar även att hon är väldigt glad att även ett mindre team kan göra det bra och kämpa mot de stora lagen. Hon påpekar även att hon är väldigt nöjd med materialet och säger att hela servicen fungerat bra kring laget, trots att de har begränsade resurser. Det är dock inte klart om hon återvänder till samma lag nästa säsong eller om det blir ett byte.