Hon var snabbaste dam i Vasaloppet fem gånger. Men i resultatlistan från 1996 står Sofia Lind som 432:a. Anledningen är att damklassen infördes först 1997. Här berättar Sofia Lind om skillnaden att vara första dam i Vasaloppet och att vinna Vasaloppet; om varför långlopp passade så bra och om vinterns Jubileumsvasan.

Ni kan historien vid det här laget. Redan 1923 åkte Margit Nordin från Grängesberg Vasaloppet.

Nordin åkte i mål på 10.09.42, och hissades efter målgång

Men sedan förbjöds damer att åka niomilaloppet. Det var först 1981 som den möjligheten återvände (i Öppet spår fick damer delta från premiären 1979). Högbos Meeri Bodelid var snabbaste dam i mål 1981, detta på 5.28, men det dröjde ytterligare sexton år innan damerna fick en egen klass.

Snabbast den gången, precis som året innan, då det alltså inte var någon egen tävlingsklass var Sofia Lind:

— 1996 var första gången som jag åkte Vasaloppet, och det var redan i det loppet som jag insåg att det här med långa lopp var något som passade mig. Men det var väldigt stökigt. Jag fick starta i tredje ledet och stod och köade uppför första backen, säger Sofia Lind.

Hur stor skillnad blev det till året därpå när ni hade en egen klass?
— Det var helt annorlunda, då hade vi bästa damer seedade platser i 0-ledet, och det gav en helt annan publicitet när det var en egen damklass. Det är den största skillnaden som jag märkte under mina år i Vasaloppet. Sen är det klart att publiciteten varierade lite under de här åren men då var det mer skriverier beroende på vilka som stod på startlinjen, säger Lind som är den mest framgångsrika damen i Vasaloppets historia.

Hon har fyra ”officiella” segrar (1997, 1999, 2004 och 2005). Dessutom var hon som bekant bästa dam i Vasaloppet även 1996. Och hon har ett fullkomligt enastående resultatsvit under de första tio åren med damklass i Vasaloppet.

1-8-1-2-2-2-2-1-1-2.

Hon avslutade sin elitsatsning efter andraplatsen i Vasaloppet 2006. Och faktum är att hon inte hade besökt något av Vasaloppsarrangemangen innan hon i vintras stod på startlinjen på Jubileumsvasan:

— Alltså det var ju kul att ha gjort det, det var en helt annan upplevelse än vad jag varit van vid. Men det var väldigt, väldigt jobbigt. De där kilometrarna som du är van vid att de bara swishar förbi gick oerhört sakta och jag insåg när jag åkt någon timme att jag knappt hade kommit någon vart, säger Sofia Lind.

Hur mycket hade du tränat?
— Jag åker mycket skidor, men jag gjorde bara ett riktigt pass på de skidor som jag åkte med på Jubileumsvasan. Och det var väldigt mycket fix med utrustningen, och jag hade nog i ärlighetens namn inte insett vad jag anmält mig till innan. Men jag är glad att jag fixade det, säger Sofia ödmjukt.

Hur ser din relation till skidåkningen och långloppen ut i dag?
— Som jag sa så åker jag mycket skidor, och jag tycker att det är jättekul. Men jag var ganska nöjd när jag la av, jag hade gjort det under många år med resor och allt det där runtomkring. Vi har fått fyra barn sedan jag slutade så det har varit svårt att få det att passa in, och vi får se om det kan bli något mer lopp i Vasaloppsveckan framöver, det känns sisådär att åka halvdåligt när man varit bra. Det är en helt annan grej, säger Sofia Lind.