23 april kom beskedet. Stina Nilsson kommer att satsa vidare som långloppsåkare. Hon gör det i det stjärnspäckade norska laget Team Ragde Charge, och det är Ski Classics som är det nya målet för den Malungsfostrade 31-åringen. 

Och att byta karriärsval när något som hon gjort redan flera gånger tidigare. För fyra år sedan avslutade hon sin mycket framgångsrika längdåkningskarriär där hon bland annat fyllt prisskåpet med dubbla guld från både VM och OS.

Hon fortsatte med skidor under fötterna, men hängde dessutom en bössa på ryggen och under sina skidskyttesäsonger tog hon sig upp på världscuppallen både i stafett och individuellt, och hade dessutom en nyckelroll i det lag som vann EM-brons i stafett. HÄR HITTAR DU EN SUMMERING AV STINA NILSSONS KARRIÄR SOM LÄNGDÅKARE OCH SKIDSKYTT

Inom kort kommer en längre intervju med Stina Nilsson om långloppsträningen; om förväntningar; och om att vara förebild.

Men från och med nu är det alltså långlopp som gäller.

Hon gjorde två långlopp i vintras, och de gav både segrar och framför allt skidglädje:

— Att jag ställde upp i Skinnarloppet hemma i Malung var en ren slump. Det passade bra in just där, och det visade sig vara så jäkla kul. Och jag kände där och då att jag saknat att köra klassiskt, vilket var den teknik jag valde att använda då. Senare på säsongen körde jag Idre-Särnaloppet, och jag fick bubbliga känslor även inför det loppet, säger Nilsson.

1 april plingade det till i telefonen med ett sms med frågan om det fanns intresse att satsa på långloppstouren Ski Classics. Avsändare av sms:et var Jörgen Aukland i Team Ragde Charge.

— Jag svarade och frågade om det var ett aprilskämt. Men han skrev att man inte skämtar om så stora saker som långlopp, haha. Tajmingen kändes rätt och jag är sån som person att jag ofta går dit min magkänsla säger att jag ska gå, säger Nilsson.

Tror du att klivet till långlopp är mindre än det var när du bytte till skidskytte?
— Jag tar detta kliv för att det i min värld alltid funnits att jag vill prova alla tre. Jag känner verkligen att det är okänt vatten som jag kliver in i, men sen spekulerar jag inte i vad som är lätt eller svårt. Utan det är en utmaning som känns kul att ta mig an, säger Nilsson.

Att Stina Nilsson nu är tillbaka i längdåkningsvärlden har inneburit spekulationer om att hon skulle kunna bli aktuell för exempelvis den svenska VM-truppen till Trondheim.

Men hon själv är tydlig:

— Mitt fokus och det enda som motiverar mig just nu är att göra det bra på långlopp och i Ski Classics. Ni kommer inte att få se mig i några traditionella tävlingar. Jag längtar redan nu på att komma iväg på det första snölägret i Livigno i början av december. Detta som de sista förberedelserna innan Ski Classics drar igång i mitten av december (de första loppen i Ski Classics avgörs i Bad Gastein 14-15 december), säger Nilsson.

Vad är målet för din debutsäsong i Ski Classics?
— Jag har aldrig haft något uttalat resultatmål, och kommer inte att ha det nu heller. Det jag ser framför mig är en process kring vad jag vill uppnå när jag åker skidor, och nu med fokus på långlopp. Det jag nu ser fram emot är att komma till start så förberedd att jag kan vara med och fajtas om det. Sen är jag ödmjuk; jag har sett tjejerna på tv, jag vet att de är superstarka och att det är ett hårt jobb som ska göras, och som det är nu vet jag inte alls vad jag räcker till. Det är lite kittlande i sig, säger Stina Nilsson.